The Serpent and the Wings of Night

Berättelser om vampyrer har funnits länge, mycket längre än den episka och genrebildande Dracula skriven av Bram Stoker 1897. Den vampyr vi oftast ser idag har sitt ursprung i Intervju med vampyren av Anne Rice som utkom 1976. I den fick vampyren själ och moral liknande människans. Den typen av vampyr kallas ”humanvampyr” till skillnad från ”monstervampyren” som iskallt mördar och tar för sig. Snälle (och snygge) Edward i Twilight är en typisk ”humanvampyr”. Humanvampyren har länge varit legio, särskilt inom romance. Men så dyker det upp en bok som ställer normen på huvudet.

Nu är inte The Serpent and the Wings of Night av Carissa Broadbent specifikt en romance, jag skulle nog kalla den Urban Fantasy med romantiska inslag. Men oavsett genre är det en intressant bok då vampyrerna, ja hela världen Obitraes, är hänsynslös.

Oraya blev som liten adopterad av Vincent från klanen Nightborn, kung över alla vampyrer. Hon lärde sig redan som liten att hon, som människa, är ett byte. Därför måste hon alltid vara på sin vakt, aldrig lita på någon. Den enda säkerheten hon har i det kungliga palatset är hos Vincent.
För att ge Oraya en chans att överleva tränar Vincent henne obönhörligt. Han härdar henne både mentalt och fysiskt. Vad Vincent inte vet är att Oraya smiter ut på nätterna och dödar vampyrer som ger sig på människorna i den närliggande staden.

För att kunna bli något annat än en levande blodbank anmäler Oraya sig till Kejari, en legendarisk turnering ledd av dödsgudinnan själv. Under tävlingen skapar Oraya en ohelig allians med vampyren Raihn, en till synes känslokall mördarmaskin. Men efterhand inser Oraya att Raihn har flera lager och känslokylan är en mask. Båda karaktärerna är mångdimensionella med fel och brister men växer under berättelsen. På slutet genomgår Raihn en vändning som förvånade i alla fall mig.

Under läsningen drog jag paralleller till Handmaiden´s Tale, den dystopiska tv-serien där kvinnor utnyttjas för sin fertilitet. I The Serpent and the Wings of Night är det människornas blod och sin, jämfört med vampyrerna, fysiska svaghet som utnyttjas. En intressant twist att människorna behandlas som boskap. Tankar på dagens politiska samhälle och världens orättvisor gnager i bakhuvudet. Och det är väl sånt som gör en bra bok, att mina tankar inte fastnar i orden på sidan utan vidgas och får mig att tänka utanför bokomslaget.

Maria, oktober 2022