My way to you

My way to you är en varm och, trots ämnet, spännande bok.

Parker Sinclair blev vuxen över en natt när hennes föräldrar dog i en olycka och hon fick sluta skolan för att bli vårdnadshavare för sina yngre syskon. Nu efter två år sliter Parker för att få vardagen att gå runt. Hon har lyckats behålla huset och syskonen i skolan men det har tagit varje uns av hennes styrka.
När först en eldsvåda bränner ned uthuset och sedan regnperioden kommer med sina jordskred är hon rädd att allt hon slitigt så hårt för kommer förstöras.

Ingenjör Colin Hudsons jobb är att utvärdera jordskreden inom kommunen och övervaka de byggen som behövs för att skydda husen i farozonen. När han möter Parker inspireras han av hennes envishet och styrka. Parker är en kvinna som är van att hugga i där det behövs och själv lösa de problem som uppstår.

Två unga människor som beskrivs med integritet och värme. Parker är van att göra saker efter eget huvud och har svårt att låta Colin sköta sitt jobb. Colin är van att få sin vilja igenom och kopplar på sin charm men mot Parkers krassa syn på livet faller den platt. I alla fall i början.

My way to you är en varm och, trots ämnet, spännande bok. Det är mycket jordskred, byggmaskiner och funderingar kring bristningspunkter. Aldrig trodde jag att det kunde vara intressant men det är det. Jag kämpar med Parker för att rädda hennes hus och se syskonen klara skolan. Jag håller andan när Colin kastar sig i en grävskopa för att rädda Parker. Jag blir varm i hjärtat när kärleken mellan Parker och Colin långsamt växer fram.

Bakgrunden till historien är de bränder och översvämningar som drabbat Kalifornien, så historien är delvis förankrad i verkligheten.

Catherine Bybee tar upp nutida vardagliga problem för den amerikanska medelklassen med dåliga arbetsvillkor och den ålderdomliga synen att en ung, ensam kvinna behöver någon äldre (man) som hjälper henne men författaren ger också hopp. Det mesta löser sig om vi litar på varandra och hjälps åt. Det kanske inte blir precis som man tänkt sig men det blir bra ändå.

Maria, februari 2022

Nattens drottning

Från genrens början runt 1900-talets början har det varit starka alfahannar som möter utsatta kvinnor vilka de styr över fram till han slipas av och inser att han behöver hjältinnan för att kunna leva ett bra liv. Även idag är det ett rätt vanligt tema fast med en modernare twist. Varför det tilltalar en modern kvinna som aldrig i levande livet skulle ta i en dylik man med tång är en intressant frågeställning som dök upp när jag läste Simona Ahrnstedts Nattens Drottning.

Jag hade sett fram emot att läsa Nattens Drottning dels för att det är Simona Ahrnstedt som skrivit den, dels för att boken har fått glödande recensioner. Simona har ett sätt att få en text att flöda som är få förunnat. Hennes språk är nutida och dialogen blir aldrig styltig utan känns naturlig. Huvudpersonerna är tredimensionella med fel och brister. Kate har gjort en klassresa från alkoholisthem i förorten med ensamstående mamma till att äga den coolaste nattklubben i Stockholm. Hon är utåtriktad, business minded och hon har ett härligt driv. Jacob är född i välstånd, har en flott våning i den finaste stadsdelen och frotterar sig med samhällets toppar trots det är han tillbakadragen, tillknäppt och förändringsobenägen.

So far, so good. Jag ser hur det skulle kunna bli en spännande historia då båda har dolda händelser i det förflutna som påverkar dem idag. Men, och för mig är det ett rätt stort men, det är inte Kates och Jacobs kärlekshistoria som står i centrum utan den moderna socialrealismen tar över och blir motorn i historien. Jag har absolut inget emot att samtida svåra ämnen tas upp i en romance men det är inte huvudsaken i de böcker jag föredrar. Det som driver historien framåt i de böckerna är kärleken mellan huvudpersonerna och deras utveckling.

När jag läser en romance söker jag eskapism. Jag vill läsa om starka, dominanta, gärna buttra män som kuvas och förändras av en stark, intelligent kvinna. Varför? För att det dramatiserar och visar upp skillnaderna mellan man och kvinna på ett sätt där kvinnan alltid vinner. Kvinnor är fysiskt svagare, har lägre lön, blir behandlade efter sitt utseende osv så den romance jag gillar visar ett scenario där kvinnorna oundvikligen är vinnare. Jag behöver inte få dagens sociala problem skriven på näsan, jag ser den varje dag när jag lämnar lägenheten.
Nej, jag vill ha en spännande resa där ett par gnuggas mot varandra och blir bättre människor tillsammans. Ge mig en hjälte som svär, förnekar och försöker stå emot med alla medel men som till slut kapitulerar och inser att han blir en bättre människa på grund av hjältinnan och jag suckar lyckligt.

Maria, juli 2022

Painted faces

För alla män som är kvinnor
och alla kvinnor som är män.
För männen som är män och kvinnor som är kvinnor
och för alla de som är lite av allt.

Painted faces är en okonventionell bok om kärlek. Den är vacker magisk, unik och hjärtevarm.
Fred är en kvinna i 25-årsåldern med bestämda åsikter men hon blir ibland förbisedd och har komplex för sin något överviktiga kropp. Fred delar lägenhet med bästa vännen Nora, smal, snygg och ständigt på jakt efter den rätte. Just nu har Nora siktet inställt på Nicholas, deras ursnygge granne. Men Nicholas har andra idéer, han är intresserad av Fred. Men vad Fred och Nora inte vet är att Nicholas är en drag queen. Nora blir sur men Fred blir mer och mer nyfiken på personen Nicholas. “Who would have thought that a drag queen could be my ultimate male fantasy?” som Fred utbrister.

Nicholas är en motsatsernas man. Han har svåra ärr på insidan men han döljer dem bakom charm. Han lider av sin ensamhet men är samtidigt glad, viril, stygg och helt utan ånger. När han inte lyckas få Fred i säng nöjer han sig med att vara hennes vän, då han inser att han behöver en verklig vän. Någon som ser hela honom.

Historien som rullas upp är välskriven och underbart unik. Den är både gripande och lycklig. Den kommer få dig, le, skratta, dåna och få en klump i halsen medan den tvingar dig att tänka utanför lådan vad gäller kön och könskonventioner. Boken innehåller sex, bara en förvarning.

Maria, januari 2013

Starting over at Acorn Cottage

En varm och rolig bok om hopp, förlåtelse och om att våga börja om

Jag valde boken utifrån omslaget då jag var på jakt efter något varmt, hjärtligt och lättsamt. Och författaren levererade med råge.

Huvudpersonen Clara Maxwell fick mig att le från start med sina dramatiska kommentarer som när hon slänger alla exmakens prylar i soptunnan ”My love life is in the bin. Literally”.
En kväll när hon dricker lite för mycket hittar hon ett hus i den sömniga byn Merryknowe och köper det osett. När hon kommer dit och ser det i verkligheten stämmer det inte särskilt väl med bilderna. Det är i det närmaste ett ruckel.

Nu kliver änklingen Henry Garnet in i historien. En multihantverkare extraordinär. Han fixar agtak, renoverar och bygger det mest i trä, drar elektricitet och planerar trädgårdar. Exakt vad Clara behöver. Han har sin dotter, Pansy, med sig.
Det visar sig att han även kan fixa Claras hjärtesorg.

Det finns några viktiga personer till i historien. Rachel som äger ett bageri/café och Tassie en äldre skollärare som har koll på byn och läser framtiden i teblad.
Att det är få personer i historien gör att de kan få blomma ut och bli mångdimensionella. Kvinnorna är olika men formar ändå en varm, stark vänskap.

Hela boken är lättsam och riktigt rolig, en del kommentarer av Pansy är helt på pricken, men allt eftersom personernas bakgrundshistoria utvecklas kryper den mörka sanningen fram om övergrepp och våld i hemmet.

Starting over att Acorn Cottage handlar om hopp, om att förlåta, om upprättelse och om innerlig kärlek.

Maria, juli 2020

The English Oak

När Bronte Miller inser att hon inte har något som håller henne kvar i Yorkshire, England följer hon sin döda mammas råd och reser till Australien. När hon får jobb som guvernant och kock börjar ett nytt liv för Bronte och hennes dotter Madeline på en stor farm långt ute i kargheten som är Australian Outback .
Redan från början fångar författaren mig genom sina beskrivningar av Australien och särskilt av livet på en stor farm. Det är hett, fullt av flugor och farliga djur men, ändå, alldeles underbart.

Genom hela boken får vi veta mer om de personer som bor på farmen och hur mycket jobb det faktiskt är. Jag gillar smådetaljer som hur ofta de åker och handlar mat (inte så ofta) och hur de planerar efter vad de har i sitt stora skafferi. Att köttet de äter kommer från gårdens djur, hönsen måste matas för att de ska få ägg osv.
Bronte är trovärdig i sin initiala förvirring men som en praktisk och jordnära person löser hon de problem hon ställs inför. Fårstölder och en otrevlig händelse mellan Bronte och en anställd på en intilliggande farm bidrar med en smula spänning.

Ett huvudtema är Brontes sökande efter sin far. Hennes mamma hade aldrig berättat vem det var mer än att de älskade varandra. Brevväxlingen mellan Bronte och hennes engelska advokat var fina däremot blev upplösningen väldigt fel och inte trovärdig. Jag kan inte säga så mycket mer om det utan att förstöra storyn, måste bara påpeka att Australien är stort. Väldigt stort.

En småputtrig bok utan stora omvälvande känslor eller dramatiska mysterier. En bok nära livet. Det är slutet av historien om Brontes far som drar ner betyget. The English Oak är del två i Heather Reyburns serie om Tullagulla, vilket är namnet på farmen, men boken går alldeles utmärkt att läsa på egen hand.

Maria, april 2021

The House at Magpie cove

En varm historia vänskap, skilsmässa och om att våga växa.

Mara Hughes har växt upp med sin mamma. I hela hennes liv har det bara varit de två. Mara har aldrig vetat vem hennes pappa är och heller inte haft någon som helst kontakt med sina morföräldrar eller andra släktingar.
Att växa upp älskad men med en mamma som alltid var ledsen har gjort Mara tillbakadragen och osäker. Så när en manlig kollega visar intresse har hon inget att jämföra med och de gifter sig och får två barn.
Maras trygga familjeliv raseras när hennes mamma dör och make berättar att han har träffat en annan och att Mara har en månad på sig att flytta. Mara flyr med barnen till Magpie cove där hennes mamma har ägt ett hus som Mara nu ärvt. Huset visar sig vara ganska förfallet och en lokal handyman hjälper henne att restaurera det.

Genom historien lär vi känna Mara, hennes mamma och övriga personer i Maras närhet. I byn Magpie cove träffar Mara nya vänner, alla vänliga och hjälpsamma. The House at Magpie cove är en feelgood-bok med romantiska övertoner. Jodå, Mara träffar en ny man, Brian, och tycke uppstår. Men det är något som skaver när jag läser historien. Alla nya människor som Mara träffar är så hjälpsamma och vänliga. Den nya mannen är en så fin människa. Det är inte riktigt trovärdigt om än önskvärt.
Egentligen den person jag tyckte var mest trovärdig var Maras make. Jag tror i stort sett alla har mött hans typ någon gång. Självupptagen och manipulativ. Historien snuddar även vid manlig infertilitet och hur det får mannen ifråga att känna, det var något nytt för mig i en romantisk bok som brukar utgå ifrån kvinnans perspektiv i första hand.

För att få högre betyg hade historien behövt lite mer svärta. Men å andra sidan – det är en feelgood-bok. De ska inte vara för besvärliga att läsa. Och läsa den, det rekommenderar jag då det är ett härligt språk och många underbara miljöskildringar från Cornwall och omgivningarna kring St. Ives.

Maria december 2020

The Last of the Moon Girls

Historien utspelar sig runt Elzibeth ‘Lizzy’ Moon, en framgångsrik creative director på en stor och välkänd parfymtillverkare i New York. Så fort Lizzy hade möjlighet flydde hon från de förväntningar hennes härkomst ställde på henne. Hon ville inte vara en i raden av Moon-flickor utan bygga sin egen identitet.
Men när Lizzy får veta att hennes älskade mormor har avlidit och att hon fått ärva släktgården Moon girl farm återvänder hon till Salem Creek, New England för att sälja gården. Till historien hör att för många år sedan hittades två tonårstjejer drunknade i dammen på gården, vilket blir den lilla deckarhinten i boken plus att Lizzys mamma hade för vana att skämma ut sig inför hela staden.

När jag skulle välja en ny bok och hittade The Last of the Moon Girls fick jag känslan av en ”det-är-dags-att-växa-upp-och-ta-ansvar”-bok och blev nyfiken. På sätt och vis var den det också men författaren slängde in lite för mycket ingredienser för att det skulle bli en bra bok. Jag fick aldrig någon direkt känsla för Lizzy. Hade vi läsare fått veta av att Lizzy längtat efter sin mormor eller haft dåligt samvete för att hon stuckit hade jag kanske lättare förstått hennes förvandling till en Moon-kvinna igen, till varför hon plötsligt kan acceptera sina förmågor som hon ratat under så många år (alla kvinnor i Moonsläkten har någon form av övernaturlig förmåga).

Sen har vi hjälten, Andrew Greyson. En arkitekt i Boston men som även jobbar som handyman i Salem Creek. Han har varit kär i Lizzy sedan skolåldern och har aldrig gett upp. Lite creepy i mina ögon. Han lyfter aldrig från papperet utan förblir rätt endimensionell och trist.

Sammantaget är boken en dussinbok. Den har sina goda sidor, nått fniss här och nån bladvändar-känsla där, därför får boken ändå en tvåa.

Maria, mars 2021

The Little Brooklyn Bakery

Sophie Bennings lämnar sitt gamla liv i London efter hon upptäckt att hennes pojkvän redan är gift och har barn. Hals över huvud tackar hon ja till ett jobb i New York och slänger sig på första bästa flyg. När hon anländer till sin lägenhet i Brooklyn har hon svårt att hitta motivationen att lämna den trygga kokongen i lägenheten.
På jobbet delar hon rum med kolumnisten Todd McLennan, känd för sina recensioner och sina äventyr med andra könet. Sophie kategoriserar Todd som en player och håller sitt sargade ego i tryggt förvar bakom en mur av effektivitet och vänskap.

Ett genomgående tema i boken är mat. Sophie är inte bara matskribent, hon älskar att baka och laga maten också så det finns mumsiga beskrivningar av bröd, godsaker och spännande maträtter genom hela boken. Men det är inte maten som är Sophies distraktion utan Todd som visar sig vara Sophies hyresvärds kusin. Bella, hyresvärd och tillika ägare av det bageri som ligger i bottenvåningen av huset blir Sophies närmaste vän. Sophie och Todd börjar umgås. Först som vänner med under resans gång mognar Sophie och hennes känslor för Todd djupnar.

Jag gillar historier som handlar om personlig utveckling. Alla tre huvudpersoner (Sophie, Todd och Bella) genomgår en inre resa som gör dem till starkare människor. Huvudtesen är att våga börja lita på andra människor igen. Att våga blotta sig är inte en svaghet utan en styrka.

Precis som i första boken är språket flödande och okomplicerat. Bokens drama är väl avvägt och blir aldrig överdramatiskt. Karaktärerna är välskrivna, man gillar dem och kan relatera till dem.
Det jag saknade i The Little Brooklyn Bakery jämfört med The Little Café in Copenhagen är mer miljöbeskrivningar. Jag skulle gärna vilja få lite mer information om området där caféet ligger, om de utflyktsmål Todd och Sophie besöker samt de överklassmiljöer i Hampton på Long Island. Jag vet inte om det är för att jag har varit i Köpenhamn oftare än i New York som jag kände mig mer ”där” i första boken men jag hade förväntat mig samma känsla nu. När den inte infann sig blev jag lite besviken.

Maria, april 2021