En historisk romance är en historia som utspelar sig i en tid som känns avlägsen från den tid som författaren verkar i. En tid man som läsare inte kommer ihåg som till exempel medeltiden, Gustav III:s tid eller som idag (2022), tiden för både första och andra världskrigen. Det börjar även dyka upp böcker som handlar om 60-talet då det för många är en tid man inte riktigt minns. Klassiker som till exempel Stolthet och Fördom är inte historisk romance då författaren skrev om sin samtid.
Det som utmärker många författare inom genren är deras noggrannhet med detaljer. Kläder, mat, inredning, språk/uttryck och så vidare ska vara tidstypiskt. Någon som tidigt tryckte på viktigheten i äktheten var Georgette Heyer (1902–1974). En annan tidig författare inom historisk romance var Barbara Cartland (1901–2000). Hon var dock inte riktigt så noga med äktheten. Fortfarande idag finns det författare som följer i antingen Heyers eller Cartlands fotspår.
1972 gavs boken The Flame and The Flower ut och med sitt utmanande innehåll startade den en hel trend av miljonsäljande böcker sk. ”bodice rippers”. De känns igen på omslagen med en halvnaken man som håller en nästan avsvimmad kvinna med trasig klänning i sina armar. Här får man dock vara en smula detektiv. Tidiga böcker med den här typen av omslag skiljer sig avsevärt från nutida. Skiljelinjen kom på 1990-talet.
Tidiga bodice rippers är en mörk del av genrens historia som, tyvärr, än i dag påverkar mångas syn på våra älskade böcker. Tack och lov så har genren förändrats, och utvecklas fortfarande, mycket tack vare oss läsare.
I den här kategorin hittar du många böcker taggade ”sedesamma” (clean på engelska). Det betyder att när det hettar till mellan huvudpersonerna är det en kyss, inte mer. Tänk Jane Austen och Charlotte Brontë. Det är en trend som har växt fram under 2000-talet efter att många läsare och författare tröttnade på de äldre böckerna med, i deras tycke, för mycket sex.
Den viktorianska eran varade mellan 1837 och 1901, den tid drottning Victoria satt på den brittiska tronen. Det här var en brytningstid genom den framväxande industrialismen, suffragettrörelsen och Darwins utvecklingsteorier. Det nya ställde det gamla på huvudet och det var inte enkelt att navigera sig fram genom de olika sociala normerna.
A Holiday by Gaslight av Mimi Matthews är en novell centrerad kring en kvinna som bland annat genom sina studier av Darwin försöker navigera sig fram genom livet. Sophie Appersett kommer från en adlig familj som nästan är utblottad genom pappans eviga upprustning av det gamla godset. Hon vet att hon är en bricka hennes far vill använda för att få pengar. Att hon måste gifta sig rikt. Men samtidigt drömmer hon om att åtminstone bli uppskattad som en partner i sitt äktenskap.
Edward ”Ned” Sharp kommer från enkla förhållanden och har blivit uppfostrad att arbeta hårt och inte visa känslor då de inte är till hjälp i affärstransaktioner. Trots sin bakgrund men på grund av sin stora förmögenhet får Ned tillåtelse av Sophies pappa att uppvakta henne. Då han är osäker på de sociala reglerna kring uppvaktning av en adlig person köper han en bok. Men det visar sig att Sophie har en helt annorlunda syn på livet än vad boken ger sken av att kvinnor i hennes ställning ska ha.
Trots att historien är kort får författaren med mycket. Mimi Matthews älskar sin historia, hon har till och med skrivit faktaböcker kring den viktorianska eran. All bakgrundsinformation hon smyger in som skillnaden på vad samhället vill att kvinnor ska vara och hur de är i verkligheten, vad kvinnorna använde som hårspray eller hur de sociala spelreglerna fungerar, känns inte som något påhäng utan som helt självklara. När Ned och Sophie pratar om Darwins teorier och applicerar det på äktenskapet är det utifrån deras kunskap, inte utifrån dagens vetskap.
Allt det här plus att berättelsen verkligen är centrerad kring Ned och Sophie och, inte att förglömma, allt julstök, gör A Holiday by Gaslight till en riktig liten pärla. Den är välskriven, romantisk på ett varmt och innerligt vis samtidigt som den liksom är lågmäld. Jag gillar att det handlar om en andra chans för paret och att det är Sophie som är den drivande utan att vara särskilt kraftfull eller ta för sig. En vanlig, klok, vänlig kvinna alltså. Vilken hjältinna!