Science fiction (sci-fi) är en berättelse som ställer det moderna samhället upp och ned. Som ställer relevanta frågor om utveckling och teknifiering. Sci-fi ”laborerar med vetenskapliga sanningar, vilket skiljer den från andra s.k. fantastiska genrer” (Anders Öhman, 2002, Populärlitteratur: De populära genrernas estetik och historia) som till exempel fantasy. En sci-fi-författare använder vetenskapliga fakta, skapar en ny värld och låter det som i vår värld är sant bli ifrågasatt i mötet med den nya världen.
De flesta författarna inom genren är fortfarande män men från mitten av 1970-talet började en stark feministisk strömning formas som öppnade dörrarna för fler kvinnliga författare.
Det finns olika strömmingar inom sci-fi, allt från tung samhällskritisk, dystopisk cyberpunk till lättsamma space operas och samma strömningar finns inom sci-fi romance vilket gör det till en spännande undergenre.

After Dark

Välkommen till den futuristiska världen på planeten Harmony. Där människor blev tvungna att bosätta sig efter att kontakten med Jorden försvann för många hundra år sedan. Människorna byggde sina bostäder på enorma, vackra och mystiska ruiner från en utdöd kultur.

Lydia Smith är intelligent, rolig och para-arkeolog. Tyvärr anses hon olämplig att fortsätta med sitt älskade jobb efter en olycka. I en värld där ens status är beroende av vilket jobb man har förlorade hon inte bara det utan även de flesta av sina vänner och mannen hon var förlovad med avslutade deras förhållande.
Trots sin akademiska bakgrund och mångåriga praktiska erfarenhet jobbar hon nu på ett tredje klassens museum, Shrimpton´s House of Ancient Horrors.
När en rik samlare kontaktar henne för att hitta en artifakt tar hon uppdraget, trots sina farhågor att det ligger mer bakom samlarens önskan än vad han ger sken av. Hon behöver bevisa för omgivningen och sig själv att hon fortfarande klarar av sitt jobb som para-arkeolog.

Emmet London letar efter en släkting, Quinn, som har rymt tillsammans med en flicka och tros hålla till i de mer tvivelaktiga områdena i staden. En familjeklenod försvann samtidigt som Quinn och Emmet försöker nu hitta honom genom att spåra artifakten.

Handlingen är rolig och det är inte många döda sekunder. After Dark är första boken i en serie så det är mycket som skall förklaras samtidigt som berättelsen om Lydia och Emmet rullar på. I början var det lite knepigt att få grepp om alla ord sammansatta med ”para” eller ”rez” men efter ett tag fick jag grepp om det också. Det är en fascinerande värld som målas upp, nästan som vår men ändå inte riktigt.
Det är ingen djupare bok men den passar bra i hängmattan en sömnig sommardag eller nedsjunken i soffan en iskall vinterkväll.

Maria, december 2009

After Glow

I After Glow träffar vi återigen Lydia som trots sin sensationella upptäckt i första boken, After Dark, jobbar kvar på Shrimpton´s House of Ancient Horrors. Hon dejtar fortfarande Emmet som nu är tillförordnad chef över the Ghost Guild i Harmony. Det innebär massor av uppståndelse och ovilligt kändisskap för Lydia.

Emmet har motvilligt tagit över Ghost Guild i väntan på att den ordinarie chefen ska återhämta sig från sin skottskada. Han vet att jobbet inte är en fjäder i hatten för honom i Lydias ögon, hon har svårt för Ghost Hunters sedan hon de lämnade åt sitt öde i katakomberna.

I After Glow får vi veta mer om Lydias ”försvunna helg” som hon kallar de dagar hon var vilse i katakomberna.
After Glow tar vid där After Dark slutar och jag tror inte man kan läsa den som en ”stand-alone”. Då förstår man nog inte så mycket. Det är en sci-fi historia, men jag vet mer hårdkokta sci-fi fans som tycker serien är alldeles för lättviktig. För mig som inte gillar all politik det brukar vara i sci-fi är det en perfekt blandning. Det är en del intriger i Ghost Hunter-leden men det är också massor av romantik mellan Emmet och Lydia. De kommer från så olika bakgrunder att deras förhållande inte är helt smärtfritt.

Det finns en bifigur som är helmysig och som växer i bok två. Det är dust bunnyn (dammråtta) Fizz. En dust bunny är ett litet djur med sex ben, fyra ögon och lite trasslig päls. Ingen vet riktigt deras ursprung men Fuzz hjälpte Lydia hitta ut ur katakomberna och vägrar lämna henne sedan dess. Han spelar en viktig roll i boken. Och det är kul att se hur Jayne Castle utvecklar världen på Harmony genom egentligen ganska enkla medel, som att utvidga vetskapen om lilla Fuzz.
Serien är ingen tung läsning utan en rolig och lagom spännande bok för nattduksbordet.

Maria, november 2010

Blaze of Memory

”He did somthing inside me,” she whispered with a restrained violence that was all the more powerful for being contained, ”He changed me. I don´t want to live if that´s who I am. His…creation.”

En torterad människospillra dumpas på tröskeln till Shine, den organisation som arbetar för att skydda De Bortglömda, de Psy som vägrade låta sig tystas, vägrade låta sig bli känslokalla. De Bortglömda har levt under radarn i flera generationer men nu har Ming LeBon, en av de styrande Psy, skapat en mänsklig trojansk häst och skickat henne rakt in i hjärtat av organisationen.

Som högste chef över Shine är Devros Santos ansvarig för otaliga liv. Han har inga problem att ta och genomföra svåra beslut. När en brutalt misshandlad kvinna dumpas blir han misstänksam och håller henne under sträng uppsikt.
Katya Haas har inget minne av vem hon är. Det enda hon minns är outhärdlig smärta och att vara insvept i ett tomrum. Devros tar reda på vem kvinnan är och ser till att hon får den medicinska hjälp hon behöver. Devros och Katya kommer närmare varandra och svaret på gåtan varför Ming LeBon lät henne leva.

Blaze of Memory är del 7 i Nalini Singhs serie Psy-Changeling som utforskar en genomarbetad fullt fungerande science fictionvärld befolkad av människor med sina fel och brister men utan psykiska krafter, Psy som lever helt utan känslor och är alla sammankopplade till PsyNet ett internet endast Psy kommer åt samt Changelings, hamnskiftare fulla av känslor och egenskaper från sitt värddjur.
Både Devros och Kathy utvecklas och blir bättre versioner av sig själva. De lär sig ge och ta, våga släppa in kärleken men också att stå för det de tror på. Blaze of Memory är mörk, den tar upp svåra ämnen som överlevnadsångest och att våga släppa taget om livet för att rädda de man älskar.

Maria, november 2021

Insatiable

Carina lever i ständig skräck. Hon är dotter Ciro Fardelle, Högste Befälhavare över Imperial `Verses och i den världen har kvinnan ingen status. När hon får reda på vem hennes far valt till hennes make inser hon att hon måste fly undan ett våldsamt äktenskap.
Genom kontakter med motståndsrörelsen som i sin tur har kontakt med Federationen, flyr Carina med hjälp av en grupp hårdföra soldater från Phantom Corps. Med sig har hon viktig information som kan ändra utgången av det krig mellan Imperial ´Verses och Federationen som hotar.

Daniel Haws är ansvarig för den operativa delen av Phantom Corps. När han får veta att han ska hämta en prinsessa från Imperial `Verses, förväntar han sig en bortskämd och menlös flicka. När det visar sig att Carina är både smart, uthållig och vacker måste han kämpa mot sin attraktion till henne då han vet att hans enkla bakgrund samt hans yrke gör honom till en ovärdig make för en prinsessa.

Under flykten kommer de två närmare varandra och är tvungna att lära sig lita på varandra. Carina är mer snabb att veta vad hon vill. Hon inser att det finns mer under Daniels hårda yta av soldat. Hon är medveten om problemen med att de kommer från olika sociala skikt men inser också att hon aldrig kommer att vara lycklig utan honom.

Det är en bra historia i sci-fi miljö med allt vad det innebär av rymdskepp och underliga utposter på bortglömda planeter. Men då det är en romance är det kärlekshistorien mellan Carina och Daniel som är det viktigaste. Jag tycker att Luren Dane har lyckats hålla intresset uppe genom hela boken. En bra blandning av action och romantik. Jag gillar att Carina växer från en ganska ovetande tjej till en stark och sensuell kvinna som vet vad hon vill ha och tvekar inte att stå (eller slåss) för sina val.
Boken är rubricerad som erotisk men de få sexscener som är med är väldigt snälla så låt inte det stå i vägen för en trevlig söndagsläsning!

Maria,  juli 2010

Return to Dark Earth

Efter att ha sett sci-fi på Netflix blev jag sugen på att läsa sci-fi och varför inte en sci-fi romance? Jo då, de finns de också!

Efter att ha surfat runt på Amazon fastnade jag till slut för Return to Dark Earth av Anna Hackett. Jag har tidigare läst hennes Treasure Hunter Security-serie och gillar hennes sätt att skriva. Sagt och gjort, ett klick senare och det var dags att resa in i framtiden och ut i rymden.

Serien The Phoenix Adventures handlar om släkten Phoenix, alla är skattjägare extraordinär. I tidigare böcker har Dathan och Zayn hittat sina själsfränder men deras yngre bror Niklas har inte gängat sig. Än. Hans problem är att han är attraherad av familjens värsta konkurrent, Nera Darc. En verklig kick-ass hjältinna som varit brödernas antagonist genom tidigare böcker. Det kan vara på sin plats att säga att det är inga som helst problem att läsa den här boken utan att ha läst de tidigare. Jag var med på noterna på en gång trots att det var första boken jag läste i serien.
Niklas har av någon anledning avslutat sin framgångsrika karriär som astro-arkeolog på det prestigefyllda Institute of Historical Preservation och anslutit sig till sina bröder på deras resor genom rymden i jakt på artefakter.
När institutet erbjuder honom att medverka på en arkeologisk resa tillbaka till den planet varifrån allt liv i galaxen kommer är han lockad men tackar bestämt nej – tills han får veta att Nera Darc ska med.
Genom att bygga upp sitt rykte som gåtfull och farlig har Nera Darc skapat sig ett namn som skattjägare. Hon jobbar ensam och böjer sig inte för någon. Hennes enda svaghet är Niklas Phoenix, en mörk besatthet som river ner hennes försvarsmurar under resan till den mörka Jorden.
Tillsammans med ytterligare några färgstarka personer ombord på rymdskeppet upplever de äventyr och faror och ser nya sidor hos varandra vilket fördjupar deras attraktion och respekt.

Anna Hackett tar oss med på en resa proppfull med äventyr och passion. Att få vara med om Niklas och Neras både yttre och inre resa gav mig absolut mersmak. Båda huvudpersonerna är välskrivna med rolig och trovärdig dialog. Bipersonerna är dock lite mer diffusa. Ska de till exempel vara onda är de superonda och lite väl många klichéer används vilket gör dem aningens tvådimensionella.
Det och att det konstigt nog hände lite för mycket gör att historien inte får högre betyg. Jag skulle gärna sett en fördjupning av ett eller två av äventyren. Hon hade även gärna i mina ögon fått fördjupa den apokalyptiska känslan av den av människan totalförstörda jorden.

Maria, juli 2017

The Host/Genom dina ögon

Mänskligheten har i all tysthet och utan aggressioner tagits över av en vänligt sinnad ras som inte kan ljuga eller vilseleda på något vis. Varelserna använder olika namn på olika planeter de tar över. På jorden kallar de sig för själar medan motståndsrörelsen, de människor som inte invaderats, kallar dem för parasiter. Varelserna är små silverskimrande och täckta av fjäderliknande antenner. De integrerar sig med värdens kropp som de lämnar intakt medan värdens medvetande trängs undan så pass att det helt försvinner.

Vandraren har levt ett långt liv på många planeter, hon håller rekordet inom sin ras. Nu får hon en ung värd, Melanie, att ta över. Men Melanie vägrar att ge sig utan kamp och håller sig kvar i en, för Vandraren, avstängd del i hjärnan. Vandraren har problem med att Melanies upproriska känslor sipprar igenom och till slut får hon fatt i Melanies minnen. Av sin bror och av den man hon älskar.
Av olika anledningar ger sig Vandraren ut på jakt efter de båda männen och tillsammans med Melanie upplever de många äventyr innan de till slut kommer i kontakt med motståndsrörelsen och blir tillfångatagna. Här träffar Melanie sin älskade och Vandraren lär sig var uppoffring och kärlek är.

Jag har läst Twilightserien och tyckte väl den var så där. Men de karaktärerna var välskrivna och man glömmer dem inte i första taget (kan ju vara all hype kring filmerna också). Så jag var nyfiken på att läsa Stephanie Meyers försök till vuxenbok.
Men, den suger, fett. Hela boken är ytlig, det känns som om man liksom skummar på ytan av något hela tiden. Idén med två personer i en kropp var ny för mig och ett ganska intressant koncept.
Men hur självuppoffrande och menlös får en karaktär vara? Vandraren, som nu kallar sig för Wanda, ger och ger av sig själv och får bara spott och spe tillbaka. Jag blev mer och mer arg ju längre jag kom i boken. Men så läste jag någonstans att Stephanie Meyer är djupt religiös och då fick boken en helt ny vinkling för mig. Wanda har drag av Jesus. Hon ger sitt liv för mänskligheten och återuppväcks av mannen som älskar/dyrkar henne.
Men jag förstår fortfarande inte varför boken skulle vara mer inriktad på en vuxen läsekrets. Språket är lika torftigt som i Twilightserien och inte en djupare existentiell tanke så långt ögat når.

Maria, mars 2010