Midnattssolens dotter av Amanda Hellberg är en underbar blandning av romance och fantasy. Efter att ha läst flera rätt tråkiga romantasy utan varken gediget världsbygge eller svärta var det en fröjd att läsa Hellbergs bok. Här kastas läsaren in i en värld fylld av magi, demoner, politik men också av medmänsklighet, humor och kärlek.

Silje lämnades vid porten till den stora borgen Nattfall som spädbarn. Hon växte upp i köket tillsammans med den enda kvinna som älskat henne, den gamla tjänarinnan Vala. Nu när hennes magi växt sig stark har hon blivit utvald att ingå i den Översta cirkeln. Där invigs de vackraste unga kvinnorna med kraftfullast magi. Därifrån ska rikets härskare Ivan välja en gemål.

Redan prologen sätter stämningen. En ung kvinna i vitt faller till sin död. Det är en berättarröst som beskriver vad som sker. Kommer det att hända eller har det redan hänt? Sker det i nuet? Den berättarrösten återkommer genom boken men aldrig på ett sätt som känns påtvingat. Hellbergs språk är både rakt och laddat med dubbelbottnad mening, enkelt att läsa men fyllt av suggestiv kraft.

Författaren har en diger uppgift framför sig. Det är en stor värld som ska beskrivas. Hellberg använder oftast Silje och hennes upplevelser för att förmedla information till läsaren. Eftersom Silje inte vet var hon kommer ifrån och heller aldrig varit utanför den enorma borgens murar lär vi oss om världen genom hennes ögon och upplevelser. Lite hjälp får vi så klart av de ursnygga kartorna Hellberg ritat själv. Ända sedan jag läste Tolkien har jag älskat fantasykartor.

För att en bok verkligen ska gripa tag behövs karaktärer vi läsare blir berörda av. Förutom Silje och Vala möter vi Ivan, Matei, Leni och flera andra, alla med sin egen röst och tydliga personlighet. Det finns en karaktär, ska vi kalla honom Vingmannen för att inte spoila något, som är en underbar blandning av nytt och gammalt vilket också märks i hans språk. Hoppas han får plats i del två som är på gång!

Snäppet viktigare än karaktärerna är en story som läsaren kan relatera till. Hellberg skriver om kvinnors utsatthet och mäns önskan att styra över både deras kroppar och tankar. Mina tankar går självklart till Margret Atwoods The Handmaid’s Tale som egentligen är en förlängning av alla dessa religiösa sekter där det alltid är kvinnan som drar det kortaste strået och ska stå till männens tjänst.

Hellberg lyckas förmedla samma allvar men i en mer tillgänglig eller hoppfull form. Midnattssolens Dotter är inte en så mörk dystopi som Atwoods bok men att samma fenomen finns som en undermening gör boken till en riktig fullträff, skriven med ett rakt men samtidigt suggestivt språk.

Vill du ha något saftigare att bita i än snuttiga caféägare eller buttra alver är det här boken för dig. Har du till exempel läst Terry Goodkinds Sword of Truth serie men storknat på all politik och önskar lite mer känslor är det här boken för dig.

Midnattssolens dotter är fantasy som berör lika mycket som den underhåller. Med magi, känslor och en skarp blick för maktens mekanismer visar Amanda Hellberg vilken kraft berättelser kan ha och varför romantasy förtjänar större respekt.

Midnattssolens dotter är del 1 i en serie och jag vet att Hellberg skriver på del 2 i detta nu!

Maria, september 2025