Trots att krim noir inte är min favoritgenre blev jag nyfiken på Ramona Iveners bok Nattväkten. När jag väl läste boken blev jag överraskad. Jo, den ligger helt i linje med scandi crime med sina grubblande huvudpersoner och utstuderade mord men döm om min förvåning när även mitt romance-hjärta får sitt.

Kriminalkommissarie David Ritter leder en grupp specialiserade på mord och det senaste fallet sätter igång Davids intuitiva hjärna. Det är något som inte stämmer. När fler mord sker börjar han se en röd tråd.

Rättspsykologen Dr Julie Glans starka civilkurage gör att hon vågar anmäla en chef som våldtagit en kollega och vän. Efter det blir hon en paria på jobbet och tvingas byta. Julies integritet, civilkurage och självständiga natur utan att vara påträngande på något sätt känns befriande. Ingen sjukdomsbild i bakgrunden här inte! När David ber Julia om hjälp börjar en resa där de inte bara försöker hitta mördaren utan de måste även hantera de känslor som spirar.

På den negativa sidan hamnar tyvärr meningsbyggnaden. Jag misstänker att författaren använder sig av superkorta meningar för att bygga upp spänningen men mitt läsande blir upphackat, flödet stoppas om och om igen. Slutet var också lite over-the-top. Det hade räckt med en av trådarna, till exempel Julies, som fördjupats mer.

Som inbiten romance-nörd är det kärlekshistorien mellan David och Julie som gör att jag fortsätter att läsa. Båda huvudpersonerna presenteras snyggt och inlevelsefullt, man lär känna dem både som privatpersoner och i deras profession. En intressant vändning är att den som blir utsatt för sexuella trakasserier är David. Han är ovanlig så till vida att han är så trygg i sig själv att han kan vara vänlig mot andra utan att på något sätt göra våld på sig själv. De ser vissa i boken som en svaghet och försöker utnyttja. Ramona Ivener skriver med fin fingertoppskänsla om hur ömtålig kärlek kan vara mellan två högpresterande och intelligenta personer.

Maria, oktober 2021