A very plain young man

När jag inte kan välja vad jag ska läsa är det lätt att falla tillbaka på tidigare favoriter. En av dem är Christina Dudley som med sitt sprakande språk, känsla för dialog och kunskap om Regencytiden är ett tryggt val. I A very plain young man bjuds vi in till en kvicktänkt, rolig kärlekshistoria mellan en närsynt hjältinna och en reformerad ”rake”.

Elfrida Hapgood var tvungen att tidigt ta ansvar för sin familj. Hennes mamma har problem med sina nerver och hennes pappa bryr sig mest om sina hundar. Familjen Hapgood har gamla anor men inga pengar. Det finns ingen son som kan ta över titeln, så för att rädda familjen vid faderns framtida frånfälle inser Elfrida att hon måste gifta sig med sin kusin, en man många år äldre än hon själv.

Fredrick Tierney skulle kunna beskrivas som följer; arvtagare till två herrgårdar, en rumlare och en ovanligt snygg karl (vilket han är väl medveten om). Efter flera brev från sin oroliga mor och de högljudda viskningarna bland Londons adel inser han att han inte kan fortsätta leva som han gör. För att bryta med en klängande gift älskarinna säger han att han måste gifta sig.

I The Naturalist, första boken i serien the Hapgoods of Bramleigh, gifter sig Elfridas syster med Fredricks bror så det är naturligt att Elfrida och Fredrick möts och känslor vaknar.

Det är inte ovanligt att hjältinnan i historisk romance har någon typ av handikapp. Tänk Emma i Jane Austens bok som älskar att para ihop folk eller Marianne i Förnuft och känsla som ser allt genom ett romantiskt skimmer. Det finns hjältinnor som stammar (Horry, The Convinient Marriage) och haltar (Sorrel, Friends and Foes) men det här är första gången jag läser om en hjältinna som är närsynt.
Det passar utmärkt för historien. Fredrick är van att hans utseende ger honom fördelar så när Elfrida inte reagerar som han är van vid blir han nyfiken.

Det är en underbar bok. Välskriven, rolig och med två huvudpersoner som är älskvärda i sin mänsklighet. De gör fel, drar fel slutsatser, har negativa tankar om sig själva.
Dudley har också skrivit en, för mig, ny variant av den reformerande rumlaren. Att han omvärderar livet beror inte bara på hans kärlek till Elfrida utan för att han även månar om sin familj och sitt arv.

Det som drog ned betyget rejält för mig var de sista 1 ½ kapitlen. Det är allt för utstuderat för min smak men många andra recensenter älskar det äventyr som utspelar sig. Jag kan erkänna att jag bara skummade igenom texten.

Bokens storhet ligger i utförandet, i författarens kärlek till tiden hon skriver om samt de fint frammejslade huvudkaraktärerna. Underbara miljöbeskrivningar får du på köpet.

Maria, juli 2024