Allion och Frihetskämparna

En portalfantasy handlar om inträde, övergångar och förvandling. Ofta rör sig huvudpersonen från ett vardagligt liv mot det mer fantastiska. En fattig ung person får ett uppdrag som gör att personen kommer i kontakt med det fantastiska, till exempel magi, och utvecklas till något mycket större. En hjälte som själv kan påverka den magiska världen. Allion och frihetskämparna tillhör den kategorin. Allion har haft en otrygg uppväxt, är deprimerad och saknar mening med livet. När hans barndomsvän Polus letar upp honom börjar Allions förvandling.

Världen historien utspelar sig i behöver kännas verklig. I Allion och frihetskämparna möter vi en traditionell medeltida miljö som är vanlig i fantasy. Kanske är det därför staden inte beskrivs närmare, vi förväntas veta hur det ser ut.
Stämningen i världen är också viktig. Om världen står inför ett stundande krig eller en pest behöver det märkas i hur människorna beter sig, hotet bör byggas upp långsamt och få djup. Om det finns något skrämmande i en grotta kan miljöerna användas för att bygga upp en tryckande känsla. Allt behöver inte påpekas, utan författaren kan spela mer på läsarens känslor. Det räcker inte att i förbifarten nämna att det finns stora spindlar utan jag vill veta hur stora näten är, om det finns fotspår av dem, om de luktar något långt innan personerna i historien ser dem.

Det finns en grupp människor i boken jag tycker är intressanta, nämligen sagoberättarna. Deras historia och folkloren kring dem kunde ha varit mer uttalad. Nu känns sagoberättaren Samuel mest som en skitig, skäggig virrpanna som dyker upp på de mest udda ställen och säger de konstigaste saker. Sagoberättarna kunde ha varit mer som trollkarlarna i Tolkiens värld eller de kvinnliga magikerna i Robert Jordans värld. Mytiska, udda samt både onda och goda. Gråzoner är alltid spännande!

Jag har svårt att få kläm på vilken målgrupp Allion och frihetskämparna är skriven för. Språket är kort, enkelt och ibland väldigt abrupt. Allion kan le, bli arg och gråta inom loppet av några meningar. Men jag känner ingenting, kanske för att jag inte hinner med. Jag förstår inte vad som är så farligt eller så underbart. Jag står inte bredvid Allion inuti berättelsen och upplever det som händer. Jag står utanför och ser det någon pekar på.

Det finns delar i boken jag tycker känns intressanta men det korthuggna språket, korrekturfel samt avsaknaden av fördjupning i miljö- och personbeskrivningar gör att jag inte kan ge boken högre betyg.

Tack Carl Henrik Tesdorpf Ehrenborg samt Visto förlag för recensionsexemplar.

Maria,  januari 2024