Just Between Us

Sometimes the messiest moments in life are the ones we look back on most fondly.

Den senaste tiden har det varit en ganska livlig mediadebatt om män och manlighet. Om incels känsla av berättigande och unga incels besatthet av seriemördaren i American psycho (2001), Patrick Bateman som anses vara fullkomlig i sitt oberoende. Det finns studier som undersöker varför kvinnor dras till en viss typ av man och varför de stannar kvar i destruktiva relationer. Det skrivs om mansläger där män lär sig ta till vara på sina känslor och om symposium med kraftfulla män som lär andra män hur de ska få kvinnor på rygg. Män som på olika sätt tar för sig, syns och märks.

Bredvid dem knatar de helt vanliga männen på. De som inte gör så stora åthävor. De som är vänliga mot sina medmänniskor. De som självklart hämtar och lämnar på förskolan. De som gärna lagar mat och vill ha ett städat hem. De män som tar en öl med kompisarna, är jämställda och gärna pysslar om sin partner, bara för att det ger dem tillfredsställelse. En sådan man är den manliga protagonisten i Madison Wrights finstämda bok Just Between Us.

Historien kretsar kring Ellie Bates och Camden Lane. Hon är hunsad av sina fastighetsägande föräldrar, tillika chefer, vilka inte ser henne som den tillgång hyresgästerna upplever henne som. Camden är hunsad av sina klienter som kräver att han ska ställa upp och fotografera för dem i tid och otid. Ingen är lycklig med det liv de lever men ser heller ingen direkt väg ut.

I boken Dangerous Men and Adventurous Women skriver författaren Doreen Owen Malek ”We may want a caring, sensitive, modern man in our lives, but we want a swaggering, rough-hewn, mystic man in our books.” Boken gavs ut 1992 och även om romancegenren har förändrats och förnyas finns han kvar – alfahannen. Jag ska inte skicka under stol med att jag också gillar de böckerna. Gillar att se den stora, starka, buttre mannen till slut bli tämjd av kvinnan. Se henne vinna.

Men jag älskar att läsa om den vanlige mannen eller om den tafatte nörden. Så jag blev väldigt förtjust i Madison Wrights Camden. Han är vänlig, rolig och passionerad för sitt fotograferande. Han vågar tidigt erkänna att han är förälskad i färgstarka Ellie. Det finns underbara scener där hans fotograf-öga ser Ellie. ”It´s Ellie. It´s the first thing I think when I see her space. It´s a striped sweater in a sea of black dresses, a ray of sunshine on a cloudy day, a streak of gold handwriting om a chalkboard wall. It´s so perfectly her it makes my chest hurt.”

Boken marknadsförs som en RomCom och visst finns det roliga situationer och särskilt Ellis hyresgäster har drag av karikatyr. Men över lag är boken varm och otroligt romantisk med två vardagshjältar som trevande försöker hitta fram till varandra.

Boken är sedesam. Det kan förekomma kyssar men hettar det till stänger protagonisterna sovrumsdörren.

Maria, juni 2023