Kärlek på ön

De flesta av oss har nog stått vid ett vägskäl i livet någon gång. Ska jag våga hoppa utan skyddsnät eller inte? Många gånger kommer bitterheten krypande om man inte vågar ta det där steget ut i det okända. Anna Winters debut Kärlek på ön är en bok om att våga bryta ny mark, våga be om hjälp och våga öppna sitt hjärta.

Kärlek på ön är en lättsam, lågmäld romantisk feelgoodhistoria med fin rytm. Huvudpersonerna Sandra och Markus är lätta att tycka om och vem vill inte ha Gunilla till mormor?!
Men jag saknar några ingredienser som skulle ge berättelsen det där lilla extra. Rätt tidigt i boken följer vi med Sandra till ön för första gången. ”Sandra klev av i land och drog ett extra djupt andetag. Pulsen saktade ned och hon kände ett varmt pirr i kroppen av att vara tillbaka på ön igen.”
Vi vet att ön är viktig för Sandra, så att få känna öns dofter och kanske få följa med i hennes tankar hade fördjupat känslan för oss läsare. När jag fortsätter läsa får jag veta att det är höst. Jag tänker mig doften av tång (eller släke som vi gotlänningar säger), doften av båten, av fuktig jord. Det är samma frånvaro av dofter genom ostädade hus, bakningar och Markus tröja, för att nämna några exempel.

Nästa ingrediens jag saknar är tydligare miljöbeskrivningar. I samma stycke som ovan får vi veta att affären ligger till vänster och mormors hus ligger uppför en backe till höger men jag skulle vilja se byn genom Sandras ögon när hon promenerar till huset från kajen eller när hon promenerar på ön med den oerhört gulliga taxen. Även beskrivningen av Stockholm känns lite tunn, och då bor jag ändå där.
Boken är Anna Winthers debut och som med allt hantverk blir man bättre ju mer man tränar. Och jag ser fram emot fler böcker av Anna.

Maria, januari 2024