The Christmas Cowboy

Mitt i sommaren fastnade jag för en julbok: The Christmas Cowboy av Shanna Hatfield. Det här är cowboyromance byggd på klassiska amerikanska trygghetsdrömmar om gemenskap, traditioner, småstadsvärme och kärlek.

Kenzie Beckett flyger kors och tvärs mellan olika städer i sitt jobb som säljutbildare och har varken tid eller ork för kärlek. Särskilt inte med den snygga cowboyen hon ständigt möter på flygplatserna. Efter att ha blivit bränd två gånger litar hon inte på män i boots och Wranglers. Allra minst någon så charmig och Hollywood-snygg som rodeochampion Tate Morgan.

Kenzie är modern och karriärdriven, men fortfarande kodad som traditionellt feminin genom sin omsorg, hemtrevnad och längtan efter en familj.

Det mest intressanta med boken är egentligen inte själva handlingen utan de kulturella koderna. Små ordval och detaljer berättar hela tiden vilken sorts man Tate är tänkt att vara. Han “visits with” (småpratar) med sina vänner i stället för ”talks”. Han dricker mjölk. Han driver familjefarmen och dyker upp när människor behöver hjälp. Allt signalerar samma sak: trygg, pålitlig och familjeorienterad. Cowboyromance handlar ofta mindre om den farliga cowboyen och mer om fantasin om den goda mannen.

Och det är också där genren blir intressant ur ett maskulinitetsperspektiv. Hjälten får vara stark och kompetent men samtidigt omtänksam och emotionellt närvarande utan att framställas som mindre manlig. I en samtid där vissa ideal kring manlighet blivit allt hårdare och mer performativa känns cowboyromancens mjukare hjältefigur nästan oväntat radikal.

The Christmas Cowboy är en clean/sweet romance med tydliga rötter i amerikansk kristen småstadskultur. Kenzie och Tate är inte intima innan äktenskapet och trots att omständigheterna tvingar dem att bo ihop sover de i separata rum. Däremot finns det gott om romantisk spänning och flera riktigt heta kyssar. Något som vissa läsare till och med verkar ha tyckt varit lite väl vågat.

Samtidigt hade boken mått bra av en hårdare redigering. Många scener och konflikter upprepas, och flera gånger känns det som att berättelsen redan nått sitt HEA innan ännu ett hinder plötsligt dyker upp. Beskrivningarna av hennes kurviga kropp, hans hårda muskler och deras dofter blir också ganska tjatiga efter ett tag.

Dessutom dröjer julkänslan förvånansvärt länge. Först mot slutet infinner sig egentligen den där riktiga julmysiga känslan som titeln lovar.

Det här är en varm, traditionell och väldigt amerikansk mys-romance. Inte särskilt nyskapande och stundtals repetitiv, men samtidigt fascinerande som inblick i de kulturella fantasier och trygghetsideal som cowboyromancen bygger på.

Maria, maj 2026