Last Kiss Goodnight

Alla är vackra i någons ögon

Jag ger Gena Showalters bok Last Kiss Goodnight högsta betyg för hennes fantastiska förmåga att skriva en historia. Att kunna komma på nya och intressanta sätt att berätta den uråldriga historien om hur två människor möts och blir förälskade. Att hjälten, trots att han satt fängslad i en bur nästan hela boken, ändå aldrig förlorade sin tro på att han en dag skulle bli fri var djupt inspirerande. Det må vara en religiös underton i boken då jag vet att Gena Showalter har genomgått en svår tid och hittat Gud, men jag bryr mig inte. Historien om hur två utstötta och av omgivningen mobbade personer hittar styrka hos varandra är en historia som kan berättas många gånger. Behöver berättas många gånger.

När du väljer den här boken ska du inte tro att du får en ny Lords of the Underworld-bok, långt därifrån. Den serien är mörk, har en särskild sorts humor och massor av het sex. Last Kiss Goodbye har ingen direkt humor men man ler emellanåt, du kommer inte att få läsa heta scener som ger dig blossande kinder utan det rör sig mer om en längtan till närhet. Ibland när jag läste hörde jag Christina Aguileras låt ”Beautiful” i bakhuvudet, har du sett videon förstår du min känsla. Alla är vackra i någons ögon och får styrka därifrån.

Vika är en blyg och förtryckt dotter till ägaren av Circus of Monsters. Hon försöker hjälpa först sina älskade cirkusdjur, senare de tillfångatagna aliens hennes pappa numer ställer ut. Även de fängslade aliens hånar Vika. För att hon låter pappan fortsätta misshandla dem både fysiskt och psykiskt. De förstår inte hennes långsiktiga plan att rädda dem, att släppa dem fria.

När Black Ops-agenten Solomon Judah, Solo, vaknar inburad har han svårt att hålla sitt andra jag i styr. Han vill använda sin styrka att döda och lemlästa alla som har med cirkusen att göra, till och med Vika. Men långsamt inser han att allt inte är vad det ser ut som. Vika misshandlar inte utan blir misshandlad.

Så när du börjar läsa den här historien, läs den inte som ännu en LOTU utan för den inspirerande och självständiga bok den är!
Det enda jag saknade var en epilog för jag vill veta mer om Vika och Solo.

Maria, februari 2014