Landsvägarnas drottning

En varm historia om en självömkande kvinna som hittar meningen med livet i en gammal buss

När jag läser en Feelgood-roman vill jag sugas med i historien, dela huvudpersonens känslor vare sig de är positiva eller negativa. Känna förståelse, medlidande och glädje. När jag stänger boken efter sista kapitlet vill jag ha en boll av varmt hopp i hjärtat. När jag läser Landsvägens drottning av Karin Janson upplever jag delvis det.

Kort handlar boken om 44-åriga Annie som behöver vädra ut sitt liv, börja om på nytt efter hon tillfrisknat från bröstcancer. Hon bestämmer sig för att köpa en buss, köra runt på landet och sälja underkläder. På vägen funderar Annie över sitt liv, träffar nya människor och återupptäcker sin kärlek till att köra buss.

Det är mycket som är bra med historien. Landskapet i Dalarna och Hälsingland tecknas så fint att jag verkligen känner att jag är där oavsett om det är Edsbyn city eller en rastplats med mjuka kullar och ängar. Beskrivningen av äktenskapet, hur Annie och Mårten blivit patient och vårdare i stället för kärlekspartners. Känslorna av avundsjuka till tidigare bästa vännen Åsa som lyckats i sitt liv. Osäkerhet när maken börjar sjunga i kör med peppiga Carola som är både yngre och snyggare än Annie. Den pirrande känslan när Annie upptäcker att lusten börjar vakna igen.
Karin Janson beskriver Annies uppbrott och livsvändning känsligt och nära. Alla som har genomgått ett uppbrott kommer känna igen sig i makens utbrott, sonens grubblerier och Annies egna tankar.

Fast det är lite där det spricker för mig. Jag upplever Annie som självgod, självcentrerad och självömkande vilket gör det svårt för mig att gilla henne fullt ut. Det är en hel del snor och tårar då Annie tycker så synd om sig själv. Eller när tidigare arbetskamraten Zeynab erbjuder vänskap gång på gång men Annie stöter bort henne av misstänksamhet.

Bipersonerna är ganska tunna och väldigt många. De enda som fastnade var Zeynab, Malik och Matts. Tyvärr känns både Zeynab och Malik lite fyrkantiga och en smula stereotypa i sina beskrivningar. Särskilt Maliks karaktär gnagde. Han utnyttjas av en äldre vit kvinna vilket gav en bitter smak i munnen då jag tänkte på äldre kvinnor som åker till Gambia och hämtar hem en ung älskare för att sedan skicka hem dem igen där de tröttar på dem. Både Zeynab och Malik hade vunnit på att utvecklas då de är viktiga för Annies utveckling. Zeynab får Annie att våga öppna upp sig för vänskap och Malik får henne att se utöver sin egen dystra, självömkande horisont. Matts är ett bra fnöske för att Annie ska hitta sin gnista igen.

Det var lite för många trådar och personer i boken för att den skulle riktigt mogna. Landsvägarnas drottning är första delen i en serie så författaren kanske har det i bakhuvudet och endast introducerar vissa karaktärer nu. Det återstår att se,

Men det viktigaste för en Feelgood-roman – att ge varmt hopp – det uppfyller Landsvägens drottning verkligen. Via lite omvägar över gamla och nya olyckor, knyts historien ihop i de sista kapitlen så jag lägger ifrån mig läsplattan med den där varma, goa’ känslan i magen jag söker.

Maria, april 2022