När tranorna dansar

När tranorna dansar är en lågmäld historia om att få en andra chans till kärlek trots alla hinder som måste övervinnas. Det här är en romance som bygger mer på undertryckta känslor och livsval än på stora dramatiska gester och just därför känns den så trovärdig. Det är en varm ton genom hela berättelsen som greppar tag och inte vill släppa. Vi är nog många som kan känna igen oss i Sofies kval. Hur val vi gjort i dåtiden påverkar vår nutid.

Charlotte Dahlström fångar precis den sorts desperation som kan få unga människor att fatta beslut som känns nödvändiga där och då, men som lämnar spår långt senare. Längtan till något annat, något längre bort, en dröm om att kunna skapa sig en ny person på en plats där ingen känner en.

När Sofie var ung ställdes hon inför ett val hon inte var mogen att hantera. Hennes val påverkade i högsta grad Jonas, hans drömmar gick i helt andra banor. Han fick aldrig en chans att påverka hennes beslut. Både Jonas och Sofie har genom åren skapat murar kring sina känslor de nu måste bearbeta när de möts igen.

I boken spelar miljön en viktig roll. Dels för att Sofie lämnar Stockholms hets och flyttar hem till lugnet och det välbekanta i Skövde, dels genom att understryka Sofies känslor. I ett stycke skriver Dahlström ”Luften var inte så där kall och krispig som hon hoppats på. Snarare kändes det som att andas in tunga dimmiga regnmoln uppblandat med avgaser”. Det är en fin bild av hur instängd Sofie känner sig.
Dahlström är också skicklig på dialog. Samtalen mellan Sofie och Jonas känns sällan tillrättalagda eller putsade. I stället finns där tvekan, irritation, humor och sådant som lämnas osagt. Det gör relationen levande.

Känslorna som bubblar under ytan på Sofie är verkligen upp och ned. De är så trovärdigt skrivna att jag köper det fullständigt. Det finns en scen där Sofie bett Jonas träffa henne eftersom hon behöver prata med honom. Han är arg, hon är förvirrad och orden räcker inte riktigt till. Här spelar undertexten huvudrollen. Allt skrivs inte ut, men som läsare känner man den där kvävande känslan av allt som borde sägas men inte blir sagt. Så snyggt gjort.

Det jag saknar är mer av Jonas. Jag hade gärna läst mer ur hans perspektiv, fått en djupare inblick i hans tankar kring det som hänt. Fast då hade nog boken blivit dubbelt så lång!

Där tranorna dansar är en romance om människorna vi hade kunnat bli och om modet som krävs för att till slut välja sig själv. Med trovärdiga känslor, fin undertext och dialog som både känns verklig och stundtals oväntat rolig skapar Dahlström en berättelse som är varm och svår att släppa.

Maria, april 2026