Är hennes magi stark nog att hela deras kärlek?
Libby anses ofta vara den smartaste av alla systrarna Drake. Hon har det största hjärtat, hon är den som alltid känner mest och kan aldrig se något ont i en annan människa. När Libby inte jobbar som läkare reser hon världen runt och arbetar för Läkare utan gränser och andra liknande organisationer.
Hennes last är intelligenta män och den intelligentaste hon mött är Tyson Derrick. Första gången möttes de redan i skolan, de tävlade om vem som var smartast genom hela skolgången. Efter de båda gått ut Harvard skiljdes deras vägar. Hon gick till praktisk medicin och blev läkare, han åt det teoretiska och blev forskare.
Trots att Tyson alltid varit arrogant och många gånger omedvetet sårat Libby kan hon inte glömma honom. Så en dag när hon går genom akuten och ser en svårt skadad man och upptäcker att det är Tyson, kan hon inte annat än att hela honom, trots att det nästan tar livet av henne.
Tyson har alltid varit övertygad om att magi inte finns. Därför har han svårt att tro sina ögon när han ser sina röntgenbilder före och efter Libby. Omvärlden tror att det är ett mirakel men han har svaga minnen av när hon böjer sig över honom och han borde inte ha några minnen alls!
Denna den fjärde boken om systrarna Drake är min första så jag hade inga förutfattade meningar och även om det är en Christine Feehan-bok hade jag inte trott att så mycket kunde stoppas in i en historia.
Det är biljakter, mafiosos, stora explosioner, bränder och fönstergluttare. Sista actionscenen (i grottan) var lite ”over the top” till och med för mig.
Christine Feehan är alltid noga med research och det märks även i denna bok. I början är det väldigt mycket tech-babbel om hur det går till i en räddningshelikopter under en räddning.
Jag har också lite svårt med Tysons eviga tjat om att magi inte finns och hur han vill koppla systrarna till en maskin för att undersöka deras hjärnor.
Men trots detta så är boken ganska bra, jag blir lite avundsjuk på det fluffiga förhållandet mellan Libby och hennes systrar. Som jag sa till vännen, ”- Den (boken) är som fluffig sockervadd fast med en och annan fluga i.”
Maria, september 2009
