| Betyg | 2 |
|---|---|
| Förlag | Avon books |
| Utgivningsår | 2024 |
| ISBN | 9780063312005 |
| Författare |
Emma R. Alban |
You are previewing: Don’t Want You Like a Best Friend
Don’t Want You Like a Best Friend
Don’t Want You Like a Best Friend
När det gäller regency romance kan man som läsare välja två vägar. Antingen Team Georgette Heyer med tung research och utan sexscener eller Team Barbara Cartland där research inte är så viktigt med sex för öppna dörrar. Gillar du stilen i Bridgerton, lutar du åt team Cartland och gillar historisk fantasi, som Julia Quinn kallar det hon skriver.
Jag tillhör team Heyer. Därför har jag lite svårt för sk regency romance som mer känns som en amerikansk romcom i språk och handling fast alla har tidstypiska kläder.
En stor kraft inom romance är dess inkluderande natur. Alla får vara med, alla får sitt ”happy ever after” alternativt ”happy for now”. Kärleken är gränslös och lika vacker oavsett vilket kön protagonisterna har.
Därför var det med glatt sinne jag började läsa Emma R. Albans debut Don’t Want You Like a Best Friend. En sapphic romance i viktoriansk tid lät spännande. Jag såg framför mig hur kvinnorna längtade efter varandra, hur de trånade och våndades över alla konventioner som hindrade dem att vara tillsammans. Hur spännande det kunde bli när någon ”kom på” dem och de behövde förneka sin kärlek samt funderade på hur författaren skulle lösa deras lyckliga slut.
Men det var inte vad jag fick. Inte alls. Allt gick fort. Redan i första halvan av boken hade paret haft sin första kärleksakt i ett hav av klänningar och underkläder. Så det där med trånaden varade inte så länge. En stor del av boken handlar om hur Beth och Gwen ska få sina föräldrar att erkänna sin kärlek för varandra och gifta sig. Nästan en lika stor del ägnas åt av- och påklädning inför baler och teaterbesök.
Att knöla in så mycket som möjligt verkar vara lite av en debutants dilemma. Det är som att de inte riktigt litar på att grundhistorien, i det här fallet kärleken mellan Beth och Gwen, räcker utan Alban öser på med alldeles för många bihandlingar. Tyvärr, för hon har ett roligt språk (jag läste boken på engelska) och rapp dialog för berättelsen framåt. Så jag hoppas att hon får en barskare redigerare till nästa bok.
Maria, oktober 2024
