Lycksalighetens Ö

Jag har precis sett klart senaste säsongen av Bridgerton av Julia Quinn. En historisk berättelse med en stark kärlekshistoria full av tvetydiga karaktärer och spännande intriger. Och likt Quinn har Christina Erikson skrivit en svårsläppt fortsättning på berättelsen om Svartå herrgård och Christina Sparres liv.

Historien tar sin början 1789, strax efter förra boken Om du var min slutar. Christina sliter med att driva herrgården då hennes far måste underhålla kungen. Christina försöker glömma sin stora kärlek Gustav Andersson, men när han kommer tillbaka från kriget dras de till varandra åter igen.

Lycksalighetens Ö är en berättelse om två ibland osympatiska och själviska individer som älskar varandra utan hänsyn till dåtidens traditioner. Och, jösses vad jag tycker det är härligt att läsa om två människor som är mänskliga. De tar fel beslut, de är egocentriska, de är naiva, de bryr sig inte om konsekvenserna av sitt handlande. Både Christina och Gustav får därför en nutida touch vilket gör dem lättare att relatera till.

Det finns en person till som är viktig för berättelsen, frökenpigan Maja. Genom hennes ögon upplever vi den svåra och utsatta position kvinnan har under 1700-talets senare hälft. De manliga adelsmännen kunde ta sig friheter med tjänstekvinnor för att sedan lämna dem och eventuella barn åt sitt öde.

Att Christina, Gustav och Maja får egna kapitel driver på dynamiken och gör att man bara måste läsa nästa kapitel. Det skapar också ett djup i historien. Även författarens sätt att använda gammeldags ord i den moderna meningsbyggnaden hjälper till att skapa den historiska känslan.

Det finns passager i texten som gör mig en smula förvirrad. Är Christina till exempel utomlands eller i Sundsvall? Men sånt är lätt att ha överseende med. Det finns också en hel del krigsskildringar som inte tillför något speciellt till historien och som kunde ha redigerats hårdare.
Men i det stora hela är det en riktigt trevlig läsning. Det är inte århundradets roman men heller inte dåligt på något sätt. Med Erikson vid pennan är man som läsare trygg. Vi får bra språk, väl uppbyggd dramatik och fina personbeskrivningar.

Christina Erikson är den åttonde Christina som driver Svartå herrgård. Svartåsviten grundar sig på verkliga händelser som sedan författaren genom gedigen research och en oändlig fantasi skapar en svårsläppt historia av. Starka kvinnor från olika samhällsskikt träder fram och genom deras ögon dras vi in i deras verklighet som kanske inte alltid skiljer sig så mycket från dagens.

Det känns skönt att del tre inte är långt bort. För självklart ska jag läsa den!

Maria, juni 2024