2025 fyllde Jane Austen 250 år. Det hyllades bland annat med en 10 dagar lång festlighet i engelska Bath. Janeites, alltså Austennördar, återskapade böckerna i mat, kläder och baler, deras sätt att visa hur berättelserna fortfarande lever.
Ibland sägs Austen vara den första ”romance”-författaren men det är en missuppfattning. Den romance vi tänker på i dag växte fram först runt 1970. Däremot skrev hon om ämnen som kärlek och kvinnlig utveckling vilka återfinns i dagens romance. Och ja, hennes böcker är romantiska. Om du läser romance nu, är det inte konstigt att Austen fortfarande känns relevant. Hon bygger upp kärleken som något man måste kämpa för i en tid då kvinnor helst inte skulle synas eller höras.
Jane Austen ses i dag som en av de stora författarna, men så var det inte på hennes samtid. Hon publicerade inte någon av sina böcker under eget namn utan använde pseudonymen en dam.
I början av 1800-talet ansågs romanen knappt vara litteratur utan snarare fördummande underhållning för ’oförstående’ kvinnor.
De flesta känner nog till Jane Austens berättelser genom någon av alla de filmatiseringar som gjorts. Colin Firth som mr Darcy (Stolthet och fördom 1995) eller Kate Winslet som Marianne Dashwood (Förnuft och känsla 1995) är i dag klassiska romantiska arketyper.
Det är lätt att romantisera Austen som en snäll, ogift dam men hennes brev till systern visar något helt annat. Där träder en kvinna med skarp tunga och ett kristallklart öga för det ironiska i sin samtid fram. Tyvärr dog hon bara 41 år gammal efter en tids sjukdom och lämnade oss med ett arv som blivit större än hon själv kunnat ana.
De frågor Austen skriver om – ekonomi, klass, familj och systerskap – känns fortfarande brännande relevanta. Det är också därför hennes berättelser fortfarande berör oss. Jag och många med mig läser böckerna om och om igen. Devoney Looser skriver i sin bok Wild for Austen ”You can read her on the level of the word, the sentence, chapter, plot, character, and appreciate what she’s done in terms of craft. And on top of that, they’re funny and they’re incredible works of social criticism.”[1]
Under sin karriär skrev Austen endast sex romaner varav två gavs ut postumt.[2]
| Titel (engelska) | Original utgivning (år) | Första svenska utgivning (år) |
| Sense and Sensibility | 1811 | ca 1959 (Förnuft och känsla) |
| Pride and Prejudice | 1813 | ca 1920 (Stolthet och fördom) |
| Mansfield Park | 1814 | ca 1997 (Mansfield Park) |
| Emma | 1816 (publicerat dec 1815) | 1857 (titel Emma: eller talangen att uppgöra partier för sina vänner) |
| Northanger Abbey | 1818 (postumt) | ca 1993 (Northanger Abbey) |
| Persuasion | 1818 (postumt) | 1836 (titel Familjen Elliot. Skildringar af engelska karakterer) |
Det är intressant att se vilken skillnad det var på utgivningen av de svenska översättningarna. Första svenska boken, Emma, gavs ut redan 1857. Endast 41 år efter originalet medan Northanger Abbey gavs ut 175 år senare. Jag skulle verkligen vilja veta varför det dröjde så länge innan alla hennes romaner översattes.
Nästa gång tänker jag dyka ner i Förnuft och känsla där systrarna Elinor och Marianne Dashwood står i centrum. Fundera över hur Austen använder deras känsloliv (förnuftets och känslans) utan att göra avkall på den humor och ironi som är hennes signum. Häng med – jag vill höra vad du tycker om Elinor och Marianne!
[1] Devoney Looser, Wild for Austen: A Rebellious, Subversive, and Untamed Jane (2025) St. Martin’s Press
[2] Jane Austen skrev flera kortare berättelser och noveller, framför allt i sin ungdom (juvenilia), samt ett par längre novellas. De flesta publicerades postumt eftersom hon inte själv försökte ge ut dem under sin livstid.
One Thought on Jane Austen, läst med hjärta och förnuft