The Sazi lever sida vid sida med oss vanliga människor. Det som skiljer dem från oss är att de kan byta skepnad till djur, ormar, stora katter, fåglar m m. För att deras långa liv inte skall avslöja dem byter Sazi identitet när det behövs.
Josette, en ovanlig siare som får visioner om framtid, förfluten tid men även nutid, och Rick, en empat, har varit gifta i många år när omständigheter gör att Rick iscensätter sin egen död.
Nu efter ca ett århundrade sker en aggressiv attack på Sazis övriga siare som tvingar Rick tillbaka från sin självvalda exil och till förnyad kontakt med Josette. Det är endast Josette som kan hjälpa de attackerade siarna.
Under sin resa genom USA utsätts de för attacker av ormar, fanatiska människor och urgammal stark magi. Deras ständiga vedermödor gör att de kommer varandra närmare. De börjar lyssna på varandra, reder ut gamla missförstånd och inser att de fortfarande har väldigt starka känslor för varandra.
Det här är min första Sazi-bok men det är den sjätte i serien och det kanske är det som gör att jag upplever den som rörig. Det är en spännande bok, det händer mycket hela tiden. Men under all action ligger en melankoli som känns lite ovanlig i romantiksammanhang. De har djupa tvivel på sina förmågor och personer i deras närhet dör för att de inte har möjlighet att hjälpa dom.
Jag både gillar och inte gillar boken. Jag gillar spänningen och, faktiskt, melankolin. Kärlekshistorien mellan Josette och Rick är finstämd (även om de har ganska het sex ibland) och trovärdig. Det jag inte gillar är att man inte hänger med ibland. Varför är det bara Josette som kan rädda de andra siarna till exempel, det förstår jag fortfarande inte trots två genomläsningar. Varför ger mannen som har varit Josettes värsta fiende i århundraden plötsligt henne ett vackert schatull som måste användas till nått (man får inte riktigt veta vad) i slutritualen? Sånt drar ner betyget på boken. Jag hade gärna sett att det hände mindre men fått mer förklaringar.
Maria, april 2009
