Första position

När en författare vågar utmana den svenska konventionen om vad romance är och skriver något som lyckas beröra läsaren på djupet uppstår magi. Det är precis vad Anna Lönnqvist har gjort med sin underbara bok Första Position.

Jolene flyttar till Stockholm för att följa i sin fars fotspår och bli premiärdansare på Kungliga Operan. I en stenhård miljö ger hon allt för att nå sitt mål. Hemma är det känslomässigt torftigt med en frånvarande pappa och en problemtyngd bror.

André bär på en tung känslomässig ryggsäck. Han har svårt att hantera de flesta av sina känslor förutom ilska. Så han är arg. På sig själv och på livets orättvisor. Han jobbar på ett kampsportcentrum sedan han hoppade av precis i början av en lovande fotbollskarriär.

Kärleken som växer fram mellan Jolene och André är vild, desperat och allomfattande. När de är tillsammans får livet en mening. Men det blir för mycket. André drar sig undan och krossar Jolene.

10 år senare möts de av en händelse i en rulltrappa i tunnelbanan. Det går att sätta epitet som slow-burn och andra chans på berättelsen men de är helt oviktiga i sammanhanget. Lönnqvist har skapat en samtida romance som vibrerar av ångest, är fylld av samvetskval och prestationsångest. Ur detta har hon mejslat fram två trovärdiga karaktärer som kryper under huden på läsaren.

För att nämna något tekniskt så måste jag lyfta Lönnqvists dialoger. De är så verkliga. Karaktärerna pratar i halva meningar, de säger en sak och underförstått förstår jag att de menar något annat. Något hon lyckats extra bra med är att ge karaktärerna en egen röst. Jolene och André samt övriga viktiga karaktärer går att särskilja genom hur de pratar. De har sina uttryck, sina språkliga manér precis som vi i verkliga världen har. Det som gör boken så stark är hur teknisk skicklighet, som dialog och karaktärsbygge, aldrig tar över berättelsen utan snarare förstärker den.

Första Position är en berättelse som stannar kvar – inte för att den är perfekt, utan för att den berör. Den påminner om hur smärtsamt och underbart det är att våga älska, trots allt. Och det är just där, i känslans råa kärna, som Lönnqvist verkligen briljerar.

Maria, maj 2025