You are previewing: Genomlevare
Genomlevare
Liknande böcker
Genomlevare
I en intervju säger författaren Mia Helge ”Alla dessa människor som funnits före oss, banat väg och rest sig inspirerar mig. Vår historia bär vi i vårt mänskliga psyke.” I hennes debut Genomlevare väver hon fint in en övernaturlig, parallell värld, där vissa av de som bott och verkat på Wänbo herrgård blir kvar. De lever kvar genom tiden och ger oss en inblick i historien. Genomlevarna blir på något sätt en gestaltning av de levandes psyke.
Redan i första kapitlet om genomlevaren Tom sätter Helge stämningen genom att aktivera mina sinnen. Miljöbeskrivningarna är korta men välskrivna, de ger en fördjupning till narrativet. Jag känner det fuktiga gräset, hör ljudet av festen och smaken av vinet.
Boken handlar om relationer och hur de val man gjort påverkar hela ens liv. Tom och Theo (Theodora, vilket underbart namn!) gör både medvetna och omedvetna val som inte bara påverkar dem själva utan hela den sköra symbiosen på herrgården mellan genomlevare och levande.
När jag läste boken upplevde jag att Theo och Tom stod för två sidor av hur det är att leva. Theo var den nyfikna, drivna sidan medan Tom var den mer stilla, eftertänksamma sidan. Båda drabbas av den där dåraktiga, bråddjupa kärleken som får en att ta beslut man aldrig annars skulle göra. En kärlek som inte ser några gränser.
Mia Helge använder ordet varelser när hon vill innefatta alla som befinner sig på herrgården och det finns en underbar liten karaktär som jag skulle älska om han fick lite större utrymme. Tänk om den röda, finurliga katten Boris är mer än en ”vanligt” katt? För nog hintas det lite i slutet av boken!
På ett mjukt, lite smygande sätt skruvar Helge till historien så att spänningen höjs. Mot slutet satt jag med andan i halsen och bara ville att det skulle sluta lyckligt, som den inbitne romance-nörd jag är. Men ”Genomlevare” är inte en romance utan en romantisk spänningsroman. Trots det gillade jag slutet då det håller dörren öppen för en spännande fortsättning i del två av Wänboserien. Och den, den vill jag lägga vantarna på.
Maria. augusti 2024
