Atlantis Rising

När livet blir för mycket dras Riley till havet. Den här gången hittar hon inte bara ny energi.

Riley Dawson är en socialarbetare med stort hjärta. Trots motgångar ger hon lika mycket nästa gång, till nästa fall. När Riley blir indragen i ett fall där mamman skjuter sin make för att skydda sin dotter och Riley är nära att bli dödad blir det för mycket. Hon känner att hon måste få njuta lugnet vid havet trots utegångsförbudet.

Conlan, Atlantis tronarvinge, har kommit till ytan för att tillsammans med sina vapenbröder söka efter Poseidons stulna treudd, en viktig magisk artefakt. Han hinner inte mer än kliva ur portalen som tagit honom till ytan innan han blir bombarderad med känslor. Någon annans känslor och det är så ovanligt att han reagerar blixtsnabbt. Han räddar Riley från de attackerande vampyrerna och under deras korta, intensiva första möte händer något mellan dem. Hon reagerar på hans beslutsamhet och styrka och han på hennes medkänsla och empati.

Atlantis Rising är faktiskt kul. Poseidons krigare är testosteronstinna allihop. De svär och gruffas sinsemellan och inte alltid så kamratligt. Riley känns är lite vek men hon ska vara en empat så det kanske hör till bilden. Boken är dessutom ganska blodig. Det far vampyrhuvuden genom luften, hjärnsubstans geggar ner golvet och när det torteras, görs det ordentligt.

Maria september 2009