Cerulean Sins

Ibland känns de senare Anita Blake böckerna som en tjejs högsta dröm. Anita Blake är tuff, smart, rolig och har ett kärleksliv att dö för. Men så dras hon i i historier som man verkligen inte vill vara i närheten av. Så även i Cerulean Sins, del 11 i serien.

Den här gången träffar hon Belle Morte, en av de äldsta vampyrerna vars vapen inte är skräck eller död utan lust. Belle Morte behöver inte blood för sin överlevnad utan hon får sin näring av andras, och sin egen, lust. Det är Belle Morte som är ursprunget till den ardeur (hetta) som rider Anita Blake och gör att hon måste ha sex minst två gånger om dagen.

I varje bok är det alltid någon av personerna runt Anita som kliver fram, den här gången är det Jasons tur. Och, till skillnad från Edward i förra boken, vinner han på det. Jason är varulv och frivillig bloddonator till Jean-Claude. Han blir indragen i kraftmätningarna kring Anita, Jean-Claude, Richard och Belle Morte bara genom att vara vän med Anita.

I den här boken är det så många vändningar och så mycket moraliska dilemman att jag nästan drunknar men Laurell K Hamilton räddar historien genom sin kärlek till karaktärerna. Det är vårt att sluta läsa på kvällarna, jag bara måste få veta hur det går för Jason och Anita. Och även om man är lite mörbultad när man läst klart boken tar det inte många minuter innan jag börjar längta till att få börja på nästa. Tur det är en lång serie!

Maria, november 2008