Darkness Unknown

Wow! 
Det var det första jag tänkte när jag läste Darkness Unknown första gången. Krigare som är nästan odödliga, supertränade kampsportare som använder svärd för att skydda vår dimension från de galna Kalith. Ge mig mer!

Jarvis Donahue är en av de äldsta paladiner som fortfarande lever. Han är 45 år. Han har gett upp tanken på familj och väntar i stort sett bara på det sista uppdraget, då han inte kan komma tillbaka från döden igen.

Gwen Mosley har gett upp sin högre utbildning för att vid 28 års ålder ta hand om familjens gård och sin lillebror, Chase. Inte för att hon egentligen ångrar sig. Hon har byggt upp en e-handel kring stickning och garn men livet känns ändå lite tomt. Ingen man har varit intresserad av ett längre förhållande med henne sen hon fick gården och Chase på halsen.

Deras vägar korsas en natt när Jarvis har kämpat mot tre Kalith och förlorat. Gwen och Chase bär hem den avsvimmade och skadade Jarvis. När Jarvis till slut vaknar och lär känna familjen, upptäcker Jarvis att han och Chase har mer gemensamt än vad som möter ögat.

Det här är 5:e delen i Alexis Morgans serie om Paladinerna. Jag hade en lång väntan framför mig på en flygplats. Bokaffären hade inte så mycket att välja på i romancegenren så jag valde Darkness Unknown på måfå. Och det har jag verkligen inte ångrat.

Den griper tag och flyter fram. Man vill inte släppa den. Det finns lite hål i bakgrundshistorien, vissa händelser glider Alexis Morgan över lite väl fort och vissa trådar hänger lösa. Men om man bortser från det och ser till huvudstoryn med Gwen, Jarvis och Chase är den lysande.

Jarvis är trött och sliten, ser det mesta i grått. När han träffar Gwen lyser solen i hans liv igen. Men då han förväntar sig att dö för sista gången ganska snart har han ångest för att inleda ett djupare förhållande med den levnadsglada och, i hans ögon, unga Gwen. Tack och lov har Gwen andra tankar och har inga skrupler att ta för sig när det bjuds.

Maria, februari 2009