Howling Moon

Han är varg, hon jaguar. Deras känslor för varandra är så starka att de drivas att välja mellan ödet och plikten.

I del fyra av serien om the Sazi träffar vi Raphael som tidigare har jobbat som agent för hemliga polisen vilka upprätthåller lagen mellan alla hamnskiftare. Han har varit tvungen att dra sig tillbaka efter en uppseendeväckande och väldigt offentlig skandal.
Nu, mot sin vilja, blir han indragen i ett nytt fall då han måste hjälpa och skydda Catherine, en icke hamnskiftande kvinna, som blivit utsatt för ett våldsamt anfall av en galen jaguar. Jaguaren är en seriemördare hemliga polisen jagat i många år utan att komma närmare hans identitet. Under tiden Raphael försöker hjälpa Catherine inser han att hon är hans andra hälft.

Catherine, Cat, försöker med alla medel leva ett normalt liv efter överfallet. Hon förstår att inte bara hennes DNA kommer att förändras utan hela hennes liv. Och att det inte ens är säkert att hon kommer att överleva sin första förvandling.
När Raphael och Cat visar sin kärlek får han problem med sin flock. De vägrar erkänna en katt som alfahona. Så inte nog med att Cat har ångest över sin första förvandling, hon har allvarliga problem att passa in i Raphaels liv.

Boken är både bra och mindre bra. Jag tror lite av problemet ligger i att det är två författare, C.T. Adams och Cathy Clamp. Ibland blir det väldigt rörigt och språket mellan kapitlen kan skilja sig väldigt mycket. Det var även en del oförklarliga hopp i historien plus att jag upptäckte en hel del stavfel så boken borde ha gått igenom en lektörs nålsöga innan den släpptes.
Men trots detta gillar jag serien om the Sazi. Jag gillar det gedigna världsbyggandet. Att när man är varg lever man i flock, inte så att man lever i kollektiv men flockmedlemmarna har skyldigheter gentemot varandra. De kan inte bete sig hur som helst och de har en väldigt strikt hierarki. Andra hamnskiftare lever enligt sina djurs karaktäristika, björnar är lugna men starka, katter älskar sin frihet osv. Författarna är lite schematiska i sitt sätt att beskriva hur det har överförts till människor men jag köper det.

Maria, februari 2010