Feelgoodfestivalen är en hyllning till litteraturen med hoppfullheten i centrum. Festivalen startades 2018 av förlaget Printz publishing och har vuxit till årets festival med 30 författare, skrivarskola och mingel med soft jazz.
Det var med förväntan jag åkte till sommarvackra Mariefred för att frottera mig med nästan hela den svenska romance- och feelgoodeliten. Redan innan festivaldagen hade jag fått informativa mejl om var vi skulle vara och hur det skulle gå till. Väl framme var det lika välordnat där. Självaste Christoffer Holst, Mr Printz publishing, tog emot och delade in alla deltagare in två grupper för vi var många, runt 150 glada damer i sommarklänningar. Jag tillhörde gruppen som var i Biohuset, ca 7 minuters promenad från Gripsholms värdshus som var festivalhögkvarter och även mitt natthärbärge.
Den vackra Biosalongen, som invigdes 1902, fylldes snabbt av intresserade kvinnor. Jodå, det fanns några män i publiken, de var väl 3 eller 4 stycken. En rolig anekdot; när Anna Levahn drog de praktiska detaljerna reste sig en av männen och avsade sig männens suveränitet på herrtoan. Allmänt jubel utbröt!
Nu började en intressant, rolig och spännande dag full av författarsamtal. Första samtalet började kl 09.00 och sista 18.15. Eftersom det var uppåt 27 grader ute med högluftfuktighet kan du ju ana hur varmt det var i salongen!
Varje programpunkt hade ett tema. Några moderatorer var bättre än andra på att hålla samtalet till ämnet, mina favoriter var Kerstin Önnebro, Sofia Ymén och Johanna Lundin. De var pålästa, inlyssnande och blev lagom personliga vilket gjorde samtalen intressanta. Sofia har en makalös förmåga att snabbt sammanfatta. Mindre kul var att några av moderatorerna fällde nedlåtande kommentarer kring romance, vilket jag tyckte var onödigt. I ett samtal var det rätt flamsig och ordet bigamist kom in i samtalet, då menade moderatorn att det skulle vara en romance. Varför då, undrar jag. Nej, onödigt fördömande.
”svärta i en historia förhöjer romantiken”
Det sas mycket intressant under samtalen och jag kan inte skriva ner allt jag antecknade så det får bli några highlights. På samtal nr 2 ”Kärlek på fullt allvar” sa Callum Bloodworth att ”kärleken kan driva igenom förändringar man kanske inte vågat tidigare” samt ”svärta i en historia förhöjer romantiken” därför blir det intressant för författare att utforska. Kärlek är så mycket mer än pirr i magen. Callum är aktuell med ”36 frågor om kärlek”.
På samtal nr 5 ”Dramatiska familjehistorier” hade författarna Ruth Kvarnström-Jones, Katrine Wessel och Åsa Hellberg fler tidslinjer i sina böcker. Moderatorn frågade om det var svårt att sätta sig in i de historiska personernas liv de beskriver. Författarna enades om att även om den yttre historien skiftar beroende på tidsepok är känslorna de samma.
Efter samtal nr 9 ”Feelgood i stora tuggor” blev jag väldigt nyfiken på Christoffer Holsts nya bok ”Den glömda kokboken”. Den utspelar sig i Stockholms restaurangvärld på 80-talet då jag som nyinflyttad bland annat jobbade i baren på Hotell Reisen på Skeppsbron.
Jag missade några samtal för jag hade anmält mig till skrivarskolan med Jenny Fagerlund och Caroline Säfstrand. De utnyttjade sin timme till max. Båda är drivna och vana föreläsare inom ämnet så trots den korta tiden fick jag med mig mycket matnyttigt.
Festivalen avslutades med mingel, bubbel och vinnare av Årets Feelgood. Det blev en rörd Karin Härjegård för sin ”Kallbaderskan från fjällen”.
Minglet var dessvärre kort. Det är då man kan nätverka och få prata lite med intressanta författare. Men dagen hade varit lång och många skulle med bussen tillbaka till Stockholm. När jag satt i trädgårdsbaren på värdshuset och summerade mina tankar över ett glas vin åt hela Printz-gänget middag. De såg nöjda men trötta ut. Även om jag ville skutta fram och tacka för en fantastisk dag satt jag lugnt kvar. Ibland får man lägga band på sin entusiasm.
Även om genren börjar synas på kultursidorna har den en lång väg kvar. Feelgoodfestivalen gör ett viktigt jobb att lyfta en genre med undergroundstatus. Den förtjänar så mycket mer än näsrynkningar av en trångsynt kulturelit. Få böcker utforskar så många djupa ämnen som Feelgood, med så många läsare. För Feelgood är inte särskilt ofta rosafärgade fjärilar och lycka. Nej, mer ofta är det trasiga människor och trasiga relationer som driver handlingen men vi läsare orkar ta oss an ämnena för vi vet att böckerna alltid slutar hoppfullt. Och vad är finare än att ingjuta hopp i sin medmänniska!
Maria, augusti 2022