Eternally Bound

He couldn´t stand the thought of her being locked away for the rest of her life. Couldn´t stand the idea of someone so beautiful and alive being caged so remorselessy and used like cattle.

Myten om den blodsugande vampyren har funnits länge, långt innan Bram Stoker skrev Dracula 1897. Från början var det en skräckinjagande odöd varelse som kom på natten och drack sina offers blod. Ett vägskäl inom vampyrromanen uppstod 1975 när Stephen King gav ut Salem´s Lot vilken fortsätter på skräcktemat samtidigt som Anne Rice gav ut Intervju with a vampire, boken som gav vampyren en röst och ett samvete. Inom nutida romance är vampyren väldigt populär. Det är något erotiskt över ett par huggtänder som sjunker genom huden och (ofta inom romance) skänker njutning.

Eternally Bound handlar om en tusenårig, ädel, krigarvampyr som träffar en ung, annorlunda, kvinna. I Brenda K. Davies värld finns det, förutom människor och ädla vampyrer, Savages, vampyrer som låter sin blodlust styra men också Hunters vars självpåtagna livsuppgift är att döda alla vampyrer. Alla tre har samma demoniska ursprung, de har förmågor som inte människorna har.

Från början är Ronan en svårmodig krigare som inte har långt kvar innan blodlusten tar över. När han träffar Kadence, en ung naiv Hunter-kvinna, börjar han förändras. Från att ha varit helt utan känslor börjar empatin sippra in igen.

Namnen på huvudpersonerna har nog sin egen historia. Kadence (kadens) betyder inom musiken en vilopunkt eller avslutning. Ronan är keltiskt och en av betydelserna är a pledge (ett löfte). Så namnen säger rätt mycket om protagonisterna.

Jag tycker att det är knepigt när det är så stor åldersskillnad på protagonisterna. Jag har lite svårt att köpa att Ronan kan tycka Kadence har något att bidra med men å andra sidan är det väl det som gör en bra berättelse. Att huvudpersonerna är naiva, smarta, visa, nyfikna osv och att författaren lyckas förmedla det trovärdigt till läsaren. Och någonstans gillade jag både Ronan och Kadence trots hans lite stolpiga alfahanne-tänkande och hennes otroliga naivitet. Just när det gäller Kadence blev det naturligt att dra paralleller mellan den unga kvinnan i Lucretias Porträtt som i 1550-talets Florens hålls under sträng översyn och Kadence. Deras enda värde är som avelsston.

Eternally Bound är en bok om att lära känns sig själv, att växa genom att våga lära sig nya färdigheter men också att våga tänka utanför boxen och stå upp för det man tror är rätt.

Maria,  februari 2023