Betyg | 4 |
---|---|
Författare |
Elizabeth Hunter |
Bokserie |
Elemental mysteries |
A Hidden Fire
Beatrice De Novo drygar ut sin studentkassa med att hjälpa till i universitetsbiblioteket. Hon älskar känslan och lukten av de gamla böckerna och dokumenten. När den enigmatiska Dr Giovanni Vecchio dyker upp på biblioteket för att översätta ett gammalt manuskript blir Beatrice, eller B som hon vill kallas, genast nyfiken. Deras gemensamma intresse och vördnad inför gamla dokument gör att de inleder en försiktig vänskap.
Efter ett telefonsamtal börjar Giovanni återigen nysta i en urgammal gåta han länge sökt svaret på. Ledtrådarna för honom till ett universitetsbibliotek. Aldrig trodde han att han skulle träffa en ung bibliotekarie i Doc Martens som kunde vara nyckel till gåtan, inte heller att hon skulle vara så attraktiv. Nu måste Giovanni och Beatrice följa en vindlande väg från arkiven på universitetet genom Renässansens Florens mot en konfrontation han aldrig hade kunnat förutse.
Jag gillar båda karaktärerna. De är mångfacetterade och mänskliga trots att Gio är vampyr. Elizabeth Hunter lägger tyngdpunkten på dramatiken istället för den attraktion som finns mellan karaktärerna vilket är så vanligt idag inom paranormal romance. Ett annat plus är att attraktionen långsamt byggs upp, att båda är osäkra inför de känslor som växer sig allt starkare genom boken. Men tro inte att det är lamt! Det slår gnistor mellan dem.
Det finns en kader bifigurer som är lika kärleksfullt skriva. Caspar, Gios adopterade vän som skyddar honom dagtid. Isadora, Beatrix kärleksfulla farmor där hon växt upp efter föräldrars död. Och Carwyn, en irländsk präst med en djup kärlek till färggranna hawaiiskjortor. I bakgrunden finns även den mystiska Tensin.
Boken är en blandning mellan Dan Browns mysterielösande och en romantisk vampyrbok med nya inslag i vampyrkulturen som känns väldigt fräscha.
Det enda negativa jag kan komma på är att boken är del ett i en serie och har därför inget definitivt slut. Eller, den slutar bra men jag saknade ändå det där varma happy ever after-slutet vilket är en stor drivkraft till varför jag läser paranormal romance.
Maria, juni 2013