Bride

En superhypad bok av en superhypad författare. Jag har läst Bride av Ali Hazelwood och är inte särskilt imponerad.

Runt 2003 kom första boken i en fantastisk paranormal romanceserie skriven av Lora Leigh, en av giganterna inom romance. Serien heter Breeds och handlar om genetiskt manipulerade människor. Då, för ca 22 år sedan, läste jag för första gången om hur hunddjurs och kattdjurs reproduktionsorgan fungerar då människornas DNA är mixat med djurs DNA. Så kallad ”knotting” är alltså inget nytt i PNR-världen utan Hazelwood skriver i en äldre tradition.

Bride handlar om Misery, en vampyr som använts som en bricka i det politiska spelet mellan de tre raserna, vampyrer, människor och varulvar. Första gången hon var buffert flyttades hon som åttaåring till en människofamilj. Nu, många år senare, när hon skapat sig ett liv i humanvärlden rycks hon upp igen för att giftas bort med en varulv.
Maken till korkad hjältinna får man leta efter. Ja, kanske Bella i Twilight då. Misery har levt runt 15 år i humanvärlden men inte lärt sig något om den. Hon vet inte skillnaden på hallon och jordgubbar, förstår inte heller hur människorna tänker. Livet var bara skit förutom hennes bästa vän Serena. Och när Serena plötsligt försvinner och ett spår leder till varulvarna går hon med på att gifta sig med Lowe.

Lowe är Alfaledare över en stor och inflytelserik varulvsflock. Hans liv består av skyldigheter mot flocken. Han är en rättrådig och omtyckt ledare utan så mycket privatliv. Boken är skriven ur Miserys synvinkel med en yttepytte inblick i Lowes tankar som inledning till varje kapitel.

Det lilla världsbyggande som finns är bra och genomtänkt men för att kännas trovärdigt hade det behövts mer.
Storyn om Misery och Lowe (uttalas low, fast jag läste love mest hela tiden) är ytlig och rätt tjatig. Hazelwood använder värdeord för att beskriva utifrån istället för att gestalta inifrån så karaktärerna berör inte. Det som driver handlingen framåt är dialogen och emellanåt gnistrar den till. Men sedan kommer långa stycken där en berättarröst beskriver än det ena, än det andra och framåtdrivet tvärnitar.
Boken är lång, 410 sidor, och hade mått bra av att kortas med minst 150 sidor. Det är så mycket upprepningar och ovidkommande utläggningar.

Att kalla Bride för ”spicy” är att nedvärdera de böcker som verkligen är sexiga. Visst, Misery och Lowe har sex men det är kanske två gånger mot slutet av boken. Och att lägga till ”slow-burn” är inte rättvist då det inte finns så mycket längtan, åtrå och drömmar eftersom karaktärerna inte berör.

Summa sumarum. Boken får 2 stjärnor för jag läste i alla fall ut den (även om jag hoppade över flera sidor emellanåt, utan att missa något), för att viss dialog är kul och för att storyn har nått om den bara fått komma fram med hårdare redigering.

Maria, mars 2025