Ruthless Game

Det svider att än en gång behöva ge en GhostWalker-bok en trea men jag kan inte med gott samvete ge den ett högre betyg.

Även denna gång är det kommandoteamet under ledning av Mac Mackinley (team tre från Street Game) vi möter. Huvudperson är Kane Cannon som infiltrerat ett superhemligt komplex där Dr Whitley håller kvinnor han använder som avelsdjur i hopp om att kunna avla fram den perfekta supersoldaten.
Redan från början lade Kane märke till Rose Patterson. Han imponerades av hennes mentala styrka och hennes skönhet. När han får reda på vad som egentligen sker bakom stängda dörrar och att Rose har särskilt bett om honom gör han allt för att underlätta för Rose. Han har sönder kameran i hennes cell och skyddar hennes kropp med sin så de vaktande soldaterna inte ser hennes naken.

När forskningskomplexet anfalls av styrkor som försöker rädda kvinnorna, flyr gravida Rose för sitt liv. Sedan dess har Kane haft alla tentakler ute för att försöka hitta henne. När de möts igen i Mexiko under ett av Kanes uppdrag blommar kärleken dem emellan.
Av olika anledningar måste Kane och Rose fly till den fristad Rose har hittat. De stannar i huset fram till det är dags för Rose att föda. Kane förlöser sin son och allt går bra. Sonen är naturligtvis den supersoldat Dr Whithley önskat.

Tro nu inte att det är en stillsam bok om att bilda familj. Nej, den är fylld av action, slagsmål och explosioner till höger och vänster men det centrala temat är hur Kane och Rose växer med sin baby. Om man gillar den typen av tema kanske man gillar boken bättre. Jag tycker det blir lite fånigt hur fumliga Kane och Rose är och hur konventionella de är trots att de inte ska veta något om barn.

Däremot finns det en biperson, Javier, som jag tror skulle bli himla intressant som hjälte. Det är många med mig som hoppas att nästa bok i serien ska handla om honom och Rihanna.

Tyvärr är Ruthless Game ovanligt fylld av klichéer och upprepningar. Kane är så stor och beskyddande, asiatiska Rose beskrivs så många gånger i termer av ”porslinsdocka” och ”liten ballerina” att det nästan blir lite fetisch-varning. Antingen börjar Christine Feehan tröttna på konceptet och därför slarvar sig igenom boken eller så hade hon en ovanligt stor tidspress. Synd är det i alla fall för huvudtemat, det med den galna vetenskapsmannen och de han utfört experiment på, är intressant.

Maria, januari 2011