En vän frågade mig för många år sedan: Du som läser så mycket romance, har du läst Simona Ahrnstedt? Det hade jag inte. Efter det var det som mina ögon öppnades. Det finns svenskskriven romance! Min första bok var Överenskommelser, men det dröjde tio år innan jag läste den.
Alla hjärtans dag gjorde jag en utflykt till andra sidan stan för att möta vår svenska romance-drottning på Upplands Väsby bibliotek. Författarsamtalet skulle hållas i bibliotekets skönlitterära rum som var väldigt mysigt inrett med ljusa bokhyllor fulla med färgglada böcker. Det hade utlovats afternoon tea med kärleksmuffins och eventbibliotekarien Ylva Larsdotter hade gått all in när hon bakat dem. De var, dagen till ära, formade som hjärtan!
Ylva Larsdotter öppnade samtalet med att fråga hur Ahrnstedt ställer sig till epitetet ”romance-drottning”.
Simona Ahrnstedt menade att då, 2010, när hon gav ut sin första bok var det inte konstigt kanske. Hon var ju den första svenska romanceförfattaren, nu när det finns många fler känns det lite drygt. En av Ahrnstedts förebilder var Jackie Collins, som inte sågs med blida ögon av svenska kulturetablissemanget. Ahrnstedt skrev i samma anda med kärlek, sex och glamour till ungefär samma målgrupp. Storslaget med mycket passion. Att hålla igen ligger inte för henne utan ”more is more”.
YK: Dina världar är fyllda av svett och sex, är det något du upplever när du skriver?
SA: Att skriva kan vara tråkigt så jag försöker hitta nya roliga ingångar. Miljöerna är viktiga, för inspiration tittar jag mycket på tv-serier.
De erotiska scenerna är svåra att få till, alla scener med starka känslor är svåra att gestalta. Scener som ska vara finstämda blir lätt platta. Jag försöker variera mig för att det ska bli bra. Det är mycket lättare att skriva om våld. Då är det bara att dra på det grafiska, mer blod, mer ohyggligheter.
YK: Hur mycket research gör du när du skriver till exempel en historisk romance?
SA: Jag gör massor av research! Så mycket att det är lätt att gå vilse. Läckö slott och Skoklosters slott är till exempel förebilder för Seth och Beatrices slott Wadenstierna. Vad fikade man 1884? Hur såg kläderna ut? Inför min senaste bok Ett otänkbart öde läste två historiker igenom texten för att jag inte skulle ha missat något. Tänk att folk är så generösa med sin tid när man gör research!
YK: I dina historiska böcker använder du ett modernt språk. Är det medvetet?
SA: Absolut. Att använda ett modernt språk gör karaktärerna mer levande för läsarna.
YK: En sista fråga. Varför tror du att kvinnligt kodad litteratur anses sämre?
SA: Vi lever i ett patriarkat. Det såg likadant ut för 150 år sedan som idag. Det intressanta är att det är vi kvinnor som får den frågan. Det ska tilläggas att även kvinnor trycker ned underhållningslitteraturen.
Att läsa en bok som berör mig, väcker tankar och känslor i mig. Det är väl det som är bra litteratur. Eller konst, för den delen. Fast jag har rätt många manliga läsare, det gläder mig.
Som avslutning på samtalet pratade de om den känsla av samhörighet som finns inom feelgood och romance oavsett om du är författare eller läsare. Även Sofia Yméns makalösa arbete med facebookgruppen Feelgoodfredag nämndes. En grupp med över 10 000 medlemmar.
Vi fick också lite förhandsglimtar av Ahrnstedts bok som är på gång. Det är en modern spänningsroman med 80-talsinspiration som kommer ut i oktober i år.
Maria, februari 2024